När ett gammalt objektiv ger nytt liv åt motiven - med bländare 2.8 till jobbet
Det var fortfarande gråväder och fukt i luften i morse, men ett jämnt och fint fotoljus utan alltför stora kontraster. Ett utmärkt tillfälle att testa Domiplanens korthållsegenskaper i praktiskt bruk.
Därför blev det närbilder med bländare 2.8 när jag gick till jobbet idag, närbilder med bakgrund, ett nytt sätt att se på vägen till jobbet.
Första motivet blev ett löv.
Gliporna i trädens lövverk, där man kan se himlen, blir till cirklar i bakgrunden, och nere till höger skymptar blöt asfalt. Antingen tycker man det är snyggt, eller så tycker man det är hemskt. Kan det finnas något mellanläge här?
(Och, som vanligt, förstora för att se hur det verkligen ser ut.)
Lite mer dramatisk tycker jag nästa bild blev.
Den mörka gångtunneln skymtar hotfullt i bakgrunden och till höger syns ett rött ljus. Det är något så prosaiskt som en röd skylt "Cykelväg till Kista". Vi är på rätt väg. Men utan cykel. Hoppas det går ändå.
När vi kommer närmare kan vi ana ljuset i tunneln. Vi ska nog komma igenom.
Den här bilden bygger på samma princip som de andra, något skarpt i förgrunden , 75-100 cm från kameran (objektivets närgräns är ca. 75 cm), och sedan låta objektivets oskärpecirklar bygga upp bilden. Då kanske frågan blir vad som är motivet i bilden? Stolpen eller tunneln i det här fallet. Eller kanske helheten. Det varierar nog i de här bilderna, hur det är.
Nästa stolpe står närmare tunneln och perspektivet ändras lite. Oskärpans utseende ändras också. Dessutom kom det en gul buss på motorvägen.
Mot himlen ses ett något mörkare oskarpt vertikalt band. Det är en utsmetad kraftledningsstolpe. Allt kan användas till bildskapande.
När vi passerat tunneln närmar vi oss en korsning med björklöv och trafikljus.
Både löv och trafikljus är gröna...
... men plötsligt blir det rött ljus i korsningen.
Ja, här fick jag gå ner på knä för att få rätt perspektiv. Varför tog jag ett par nytvättade byxor i morse? Lappri! Vad är ett par leriga knän för en hängiven fotograf.
Här blev det ännu mer lera.
Måste ju få med bron som jag ska gå över...
... och när jag kommit över bron var jag framme vid skogens bryn.
Tall.
Vid tallens rot slår vi oss ner och väntar på fortsättningen (för det blev fler bra bilder, ja kanske bättre, vad vet jag).
Men mest fascinerande tycker jag det är, att ett gammalt objektiv för ett par hundralappar, har gett nytt liv åt motiven kring min slitna väg till jobbet.
Meyer Görlitz Domiplan 50 mm/2.8









Jo, du har varit nyfiken på Domiplanen några gånger. Det är roligt att det fortfarande går att variera vägen...