Svartvitt i skogen, det var många år sedan, hur kan det gå, när det inte var så det var tänkt

Jag gick idag en tur och hälsade på mina vänner träden i skogen. Det var både för min och kamerans skull, men mest för skogen och promenaden. Undrar var alla människor var, inte där jag gick i alla fall, på en-och-en-halv timme mötte jag bara en enda. Jag hade tur alltså, fick vara allena med skogen och träden och njuta.

Jag hade rustat mig lätt, för att kunna njuta av både vandring och fotograferande, hade bara min G2:a med kit-zoomen, den som ryms i fickan eller hålls i handen, och bara undantagsvis hänger runt halsen. I alla fall var det så idag.

När jag gick där var jag helt inriktad på att det fanns färger i skogen och att de skulle finnas med i bilderna jag tog, när jag inte bara gick där och njöt av skogen. Skogen var ganska tyst, den har inte vaknat riktigt än och framförallt inte alla dess ljud. Stundtals kunde jag höra  bruset från motorvägen i fjärran och ibland en skottsalva från skjutbanan. Annars var det tyst.

Iden med svartvitt kom först när jag var hemma. Något flög i mig och jag testade. Jag valde några bilder mest på måfå, bara några stycken, och inte utifrån någon idé om vad som skulle passa bäst utan färg. I de flesta fall gick det bra, i något enstaka blev det platt fall. Dem gjorde jag förstås inte färdiga, men de kanske dyker upp i färg någon gång.

Att fotografera svartvitt i skogen har jag inte gjort på många år, ja på ett antal decennier, så det känns nästan nytt för mig. Hade jag inte nyligen gått över till att använda RAW och Lightroom, hade jag nog inte kommit på idén, men med  Lightroom. blir ju allt så enkelt. Kanske dök också idén upp för att kunna  utforska möjligheterna och lära sig verktyget.

Fotograferandet handlade också om utforskande. Duger m4/3 med kit-zoom till sådant här bildskapande, eller måste man släpa med sig tyngre, större och dyrare grejor? Idag märkte jag ju knappt att jag hade en kamera med mig. Det blir en njutning helt enkelt att gå där.

Jag börjar nog vänja mig vid kameran, för idag blev jag inte irriterad på tekniken en enda gång. Kanske börjar jag acceptera de japanska konstruktörernas idéer om kamerameny-ergonomi. Eller beror det på att det är vår och både jag och kameran är glada och vi kommer bra överens. Något är det i alla fall.

Jag blev också lite överraskad nu efteråt att mina färgbilder dög som svartvita fast de var tänkta i färg. Men om jag tänker efter beror det nog på att färgbilderna jag tog byggde mer på form och komposition än på färg, eftersom det inte var så mycket färg. Men så är det nog ofta i mina bilder, tror jag. Eller kanske inte. Egentligen har jag nog ingen uppfattning om hur mitt bildspråk ser ut, men när jag står där med kameran, då ser jag.

Slutligen en bild som avviker från de andra.

Det kommer nog bilder i färg också...

.

2012-03-18 00:51   Lysa

Min favorit av dessa blev andra nedifrån.

Det är som en vuxen person som står med ett gäng busungar framför sig. Och de har en hel skog att leka i! :)

Sista bilden är... läskig! Tänker på svart olja. Den skulle jag gärna se i färg!

Det verkar som ni har skoj tillsammans, du och kameran!

Kram!

Besvara

Svar från janolof 2012-03-18 07:29

Jo, det var nog något liknande jag såg, en beskyddare med de små framför sig.
Det läskiga är bara vanligt vatten...

Jo vi har skoj.
Kram/J-O

Svara

2012-03-18 03:11   EGW

Det gick ju väldigt bra med svartvitt. Fast det är klart att jag undrar hur bilderna är i färg :-)

Besvara

Svar från janolof 2012-03-18 07:30

Det kommer nog sådana (färg, alltså), om än inte i samma bilder...

Svara

2012-03-18 03:11   EGW

Det gick ju väldigt bra med svartvitt. Fast det är klart att jag undrar hur bilderna är i färg :-)

Besvara