fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Vardagens vardagligt triviala trivialiteter, finns det plats för dem?

För mig är det så, det finns plats för trivialiteterna. Kanske är det ett skapat utrymme, en mer eller mindre medveten prioritering, nödvändig för välbefinnandet, men lika mycket är det en barnslig förtjusning för  de små sakerna i omvärlden som överlevt, inte minst längs välkända vägar där sinnena inte överväldigas och dränks av nya intryck utan kan få njuta av de små nyanserna och förändringarna. Eller av status quo.

Här har det ändrats...

...inte mycket, men ögat känner inte igen kompositionen. Buskar har röjts, så det är en öppnare vy och då blir också motivet annorlunda och måste fotograferas på nytt. Eller är det inte nödvändigt? Är det inte bara ännu en bild i raden av onödiga bilder. Nej, jag gillade att ta bilden och då var det inte onödigt att ta den. Dessutom gillar jag att titta på den nu efteråt, så därför var den inte heller onödig.

Om den kan anses nödvändig i ett längre tidsperspektiv är en annan sak, men det bryr jag mig inte om i nuet. Just nu mår jag bra  av bilden. Eller av att ha tagit den.

Jag gick också närmare.

Synd att inte hela duvan kom med. Men jag gillar att rutschkanan leker tittut.

 Ett öppnare landskap. Men har dom inte möblerat om bland lekredskapen? Tycker något  fattas.

Att gå så här med kameran kan också bli som en meditation, jag och världen och kameran och skönheten och bilderna går där och mår bra tillsammans och jag känner  inre lugn och tillfredställelse. Kanske är det därför jag fotograferar.

En annan anledning till att ta bilderna är att jag är nyfiken,  nyfiken på vilken text som ska dyka upp när jag bloggar. Ibland växer texten fram när jag går, och då gäller det bara att komma ihåg tills jag kommer hem. Det gör jag allt mer sällan, med mitt sviktande närminne.  I stället blir det tvärtom, orden växer fram ur bilderna när jag har lagt in dem i blogginläggen.

Röjt och städat

Här har mycket ändrats. För två år sedn fanns det täta buskage mellan träden i bakgrunden. Naturen har  röjts och städats och blivit park. Prydligt, men mindre levande.

Resterna av den brutala avrättningen av en gammal vän.

Här stod en fin lönn, med tiden allt mer lutande och det var väl bara en tidsfråga  innan den skulle falla offer för en höststorm. Den var redan sargad när sågarna kom och ändade dess saga. Men jag saknar skönheten som nu ersatts av välstädad slätstrukenhet.

.

Morgonfika eller trivialitet?

Livets nödtorft på en dragkrok.

Det här var igår, idag regnar det.

.

Inlagt 2012-04-20 09:37 | Läst 1213 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver