Varannan färg?
Eller vägen hem med 14 mm.

Glad i hågen släntrade jag hemåt när jag inte tyckte att det passade att vara kvar på jobbet längre. Himlen var blå och byggjobbarna hade gått hem för dagen. I handen hade jag mitt verktyg, när jag inte stoppade det i jackfickan och hade jag kunnat joddla hade jag nog gjort det, för det var skönt att gå där. Inte för att jag lämnat jobbet eller för att jag var på väg hem, utan enbart för att det var skönt att gå och att vara.

Men ibland lyfte jag på kameran förstås.

Det är visst i himlen det sker.

Som kontrast till det färggranna blev det en liten bit natur i motljus och svartvitt.

Ibland lockas jag att gå in i skogen av vad jag ser där...

... men det var inget skogsrå, det var bara ett träd som stod och solade sig.

Om nu varannan ska vara i färg så måste ju också varannan vara svartvit, så därför får klöverblommornas vy av bron bli färglös.

Som kompensation får det då bli en blå bild av stenarna vid bron.

Den här bilden, liksom de övriga i inlägget, är taget med 14 mm objektiv på m4/3-kamera. Därav vidvinkelperspektivet i några av bilderna. Objektivet är fortfarande så nytt att jag måste leka med det (om jag nu någonsin kan låta bli att leka när jag fotograferar). Det är mycket roligare att leka sig till kunskaperna!

Precis när jag skulle gå in i tunneln schvischade det till och jag hann lyfta kameran.

Det dög tyckte jag, till en varannan svartvit.

En gång träffade jag en bilförsäljare som sa att de som har vita bilar vårdar dem bättre än andra, för det syns  att de blir smutsiga.

hmmm....  ... och nu ser den ändå bättre ut än vanligt, det har ju regnat en hel del.

.