I Gryningslandet?
Eller var det Gränslandet.

Astrid Lindgren skrev om Skymningslandet, då måste det väl finnas ett Gryningsland också.

I alla fall var det lite så jag kände det, när jag gick där, en fuktig morgon.

Jag kunde inte undgå att se och fångas av naturens skönhet, trots att den befann sig i ett stadium av nedgång,  förfall och upplösning.

Jag befann mig  i ett geografiskt gränsland också, inte bara på gränsen mellan skönhet och förfall, utan även i snapphaneland, på gränsen mellan de vilda farliga skogarna och det öppna Skånelandskapet.

Mörkret fanns ju närvarande också, men visade upp sig från sin bästa  sida, speglande världens skönhet. Men även den hemlighetsfulla vattenytan kan väl vara ett gränsland, mellan det synliga och det dolska därunder som bara kan anas.

Men allt det här såg jag inte när jag gick där, i alla fall var jag inte medveten om det, utan det är något som framträder nu när jag bloggar. Jag noterar också en annan sak: för några år sedan hade jag frossat i mörka bilder av det mörka vattnet, nu får det räcka med en. Mer behövs inte.

.

2012-10-08 12:36   Heléne Alklid

Härligt blogginlägg!!! =)

Besvara

Svar från janolof 2012-10-08 20:50

Det var så härliga motiv så det gick knappast att misslyckas.

Tack
/J-O

Svara

2012-10-08 13:18   Ewa Kirjavainen

Du är klok du JO, nästan lika klok som Astrid Lindgren! :-)
//Ewa

Besvara

Svar från janolof 2012-10-08 20:49

Klok?
Vadå? vem? Jag?
Tackar och bugar.

Svara

2012-10-08 20:41   Lena Eriksson

Vilka prakt-ormbunkar! Finns det så stora i Sverige?
Mvh Lena

Besvara

Svar från janolof 2012-10-08 20:47

I alla fall i Skåne...
/J-O

Svara

2012-10-08 21:04   begust

Finfina bilder.
Och det räckte med en mörk bild

Besvara