Bakgrundsoskärpa, med och utan motiv.
Bildmässiga funderingar eller bara objektivtest?
Det är roligt att leka med mina nya objektiv, för allt är ju bara en lek, eller hur? En lek med form och ljus, med fantasi och känsla, en lek där dröm och verklighet blandas. Jag trodde kanske det handlade om teknik, men upptäckte snabbt att det var roligare än så, att det gav glädje och lekfullhet i fotograferandet. Och man kan väl få leka när man kan få ett dussin (eller mer) objektiv i stället för ett nytt perfekt. Och mycket roligare är det.
Jag satte mig i går på en stol utanför min bakdörr och lekte. Jag har ju ingen trädgård längre, men tillräckligt med ogräs utanför dörren för att det ska fungera. Kanske ska jag tillägga att bilderna bör förstoras, en stor del av uttrycken i bilderna förstörs av den automatiska komprimeringen.
Digitalisen fick bli skarp, så skarp det gick, vidöppen bländare för att få oskarp bakgrund. Oskärpan växer till ringar i bakgrunden, ingen jämn, fin, skön bakgrund här inte. Men spännande tycker jag, om man träffar rätt. Det kan bli gräsligt fult också.
Men vad som är fult handlar ju om tycke och smak. Jag föredrar att se det som ett möjligt uttrycksmedel, som kan utnyttjas kreativt. Jag hade ju en liten aning om att de här gamla objektiven kunde "bära sig åt", men att det var så här spännande visste jag inte.
Då blev nästa tankesteg: måste jag ha ett skarpt motiv, när bakgrunden nu blir så spännande och lekfull och rik på former? Sagt och gjort, eller kanske snarare tänkt och gjort, jag prövade. Jag tog bort förgrundsblomman ur synfältet och spanade in bakgrunden, och la dit lite oskarpt motiv.
Inte för att det här gav en superoptimosisktoppipangfenomenalisk bild, men visst antyder den vissa bildmässiga möjligheter (om man nu inte absolut måste ha kanonskärpa). Objektivet börjar ge blommorna nya former.
De första två bilderna kommer mer eller mindre direkt från minneskortet, minimalt påverkade. I de följande två bilderna har jag dragit lite mer i spakarna för att förstärka de kontraster som finns i bilden. Det vita ska lysa ordentligt vitt i det mörka och solfläcken ska vara så ljus som man upplever den i verkligheten.
Här är det bara bakgrund. Oskarp bakgrund, men definitivt inte slät, fin och utjämnad.
Prästkragarna har fått en rundare, lite mer boll-liknande, form av oskärpan. Spännande tycker jag.
Här har jag istället placerat skärpan "mitt emellan". Det finns motiv både hitom och ditom, men inte så mycket just i skärpeplanet.
En skön blandning av ljus och oskärpa. Och lite "nästan skarpt".
Dubbla motiv
Genom att kombinera ett skarpt motiv i förgrunden och oskarpa former i bakgrunden, bör man kunna få dubbla motiv i bilden. Det var nästa tanke som dök upp.
Digitalis och prästkragar.
Men om nu bakgrunden och ljuset är vackert, kan man inte ta en bild av bara det?
Avslutningsvis...
... kan vi konstatera att det ser ut att bli björnbär i år också.
Och ännu mer avslutningsvis måste jag säga att det är spännande med gamla objektiv. De ger tillvaron en ny dimension, och bilderna en del skön oskärpa.








Domiplan 50/2.8 och Industar 50/3.5
Tack!
Roligt att du gillar det
/J-O
Nu måste du våga dig ut i den riktiga naturen och testa lite abstrakt naturfoto. ;-)
Tack!
Nä, det regnar...
... det är blött att kräla på marken.
Nr 4 blev superfin.