Det bar visst ner till sjön

Ja, nu valde jag den här vägen som omväxling, det var ett tag sedan sist på grund av snö, halka, helger, snorighet, blåst, kyla och kanske något mer...

Utrustad med ett "porträtt-tele" försökte jag ta lite porträtt på den sparsamma växtligheten.

Det var lite trixigt  med skärpa och skärpedjup. Här hade en riktig spegelreflexsökare varit mycket  bättre. Kyla, vantar, glasögon, det är så mycket som kan komma i vägen och dessutom hade jag ingen lust att gå ner på knä.

Ett hus som försökte gömma sig bakom träden fick det bli som substitut.

Men nere vid vattnet hittade jag andra adepter som var mer lättåtkomliga än växterna i sluttningen.

Lite lek med ljus och skärpedjup blev det. Och här var sökaren mer behjälplig.

Ett dansande par som stelnat till i kylan?

Sedan var det färgerna som attraherade mig.

Och stenarnas sköna form.

.

Eftersom jag kommenterat utrustningen lite, ska jag väl  nämna vad jag använde:

Olympus  OM-D   E-M5 + 45 mm/1.8