En dag som i går behövdes det färg i kameran för att fånga vad jag såg, både grönt och rött

Nyanser av grönt är ju vårfärger och även i stenstaden kan man hitta dem, som här vid Karlbergs station där de bäddar in  Kungsholmen i ett grönt täcke. Det kunde behövas, för det var lite småkyligt.

 

Jag drog mig upp mot Kronobergsparken, där de gröna färgerna började få genomslag, men än finns det också många nyanser av brunt.

 

Men här tyckte jag färgerna var helt onödiga.

Det var enbart linjer, ytor och kontraster jag hade sett när jag tog bilden, insåg jag när jag gjorde i ordning bilden, så därför fick den bli svart-vit.

 

 

Här var däremot färgerna det som gjorde bilden, och bygger upp kompositionen.

Nyanser av grönt, igen, och det blommande gula, och som grädde på moset den blå tingesten som tittar fram. I bakgrunden Rikspolisstyrelsen och Kronobergshäktet.

 

Sedan blev det rött som gällde

Vid Stadshusets port dök det upp en röd liten figur som satte liv i bilden.

 

Vid Kungsträdgården var det mycket rött, det var ju den dagen.

De kom dit samtidigt som jag. Det var inte avsiktligt, det bara blev så.

 

Alla var inte intresserade av att titta på det röda tåget.

 

Men andra hade dagen till ära försett sig med extra rött.

 

De tågande verkade vandra med glädje, det var nästan feststämning.

Här slutade jag att fotografera. Det kändes fel att bara stå bredvid och ta bilder, kände mig som en voyeur. Ska man skildra detta ska man ju gå med för att fånga stämningen i tåget. Det blir lite andefattigt att bara ha bilder utifrån. Men stå kvar och titta gick bra, för det gick att uppleva stämningen.

Och så fick jag möjligheten att förklara för några ryska turister vad det var folket  protesterade mot.