fotografering (och annat?) med ddarriga händer

En människokavalkad får bli avslutningen

På något sätt måste jag ju sluta min gruvföljetong. Det får bli med en kavalkad av människor jag mötte längs marknadsgatan vid gruvan.

Jag började utanför värdshuset där jag fann ett musikantpar i samspel.

Salas lokale Bellman-trubadur med ackompanjemang

Slödder och Skarn har vi stött på förut, gruvslödder från Falun.

Här står de framför Backstugujänternas stånd (förstora så kan ni läsa skylten) och uppför sig högst respektabelt, så det där med slödder kanske bara är påhittat.

Går några steg till och hittar en durspelare (som jag mötte på spelmansstämman ett par veckor tidigare)

Jag tror hon heter Mia. Marmedaden i burkarna till höger är god. Jag köpte.

Färgstarkt...

...var det här, så jag kunde ju inte undgå att fotografera. Medeltida smycken var det hon sålde om jag minns rätt.

Här är det inte medeltida produkter, men det var häftigt ändå.

Vad är det för häftigt med kokosbollar? Jo, när jag gick på högstadiet kunde man ta T-banan till Blackeberg om man hade lång lunchrast, och gå till kokosbollsfabriken där och köpa en hel påse kvaddade kokosbollar för en spottstyver. Fabriken finns kvar och han kom därifrån! Men sega rått-fabriken i kvarteret intill är nerlagd berättade han. Där var de vanskapta råttorna billiga.

Jag köpte en sentimetal kartong av honom.

När det är lugnt på marknaden kan man ta det lugnt.