Fåglarna igen.
Det var den där dagen det var så hårt ljus så jag försökte med en silhuettbild. Att få silhuetterna svarta var inget vsårt i det här ljuset, var inget svårt om man riktade kameran åt rätt håll, ej heller att få molnen ljusa, men så var det himlen, knallblå i verkligheten, vilken nyans skulle jag ha på den, och hur skulle jag fixa det när jag tog bort färgen?
Så här blev det, och det blev i alla fall bara halvdassigt.
Ett högt torn i Kista.
Jag drog mig ner under betongen, för att slippa sol och himmel.
Det var ett tag sedan jag fotograferade fåglarna härnere. Jag passerar ju inte så ofta, när jag inte jobbar här längre (Kista alltså, inte under betongen). Och det är inte alltid fåglarna är här. men denna dag var de på plats.
Här kan man ju fundera på färg eller svartvitt och ljust eller mörkt (exponeringen alltså) för det ger helt olika karaktär på bilderna, och jag kan aldrig kunnat bestämma mig för vad jag gillat bäst, så ibland har jag gjort si och ibland så.
Den här gången provade jag lite av varje.
Kanske vackrare med färg och ljus, men nog tappar man en del av stämningen...
Eller så blandar man in omgivningen i bilden.
Bussen får stå för färgen.
När bussen försvann blev det färglöst igen.
Sedan kom min buss.
Sen är duvorna helt underbart vackra fåglar och så är bild nummer 4. Så mycket liv i den.
Bilden där du ramat in fåglarna och männen med rött och grönt blev riktigt bra.
Stämningen räcker bra för mig.
Tack/ J-O