I en liten gul plastlåda låg några udda diabilder.
Alla bilder är inte exemplariskt ordnade, och det gäller en del av de bilder jag producerade under min tid som fotograf med sådana där kameror som man satte film i. Mycket är sorterat och ordnat, medan annat ligger där det hamnat , utan att jag vet varför. Två flyttar har hjälpt till att bringa oreda i vad som förut var ordnat, och någon pedant eller ordningsman har jag aldrig varit. Dessutom hjälper ålderns tilltagande glömska till när det gäller att skapa lite oreda.
Jag är medveten om detta, men jag blev ändå förvånad över den udda kombination jag hittade i en sådan där gul plastask som man fick framkallade Kodachrome-dia i.
Fyra bilder var det och semesterbilder är det, men spridningen i tid och motiv är stor. Inte hör de ihop på något sätt. Varför har de då hamnat ihop? Brådstörtat nedpackande? Eller har jag någon gång behövt just fyra bilder med tema "Semester" eller tema "resor" eller "främmande land".
Långsamt färdmedel
Frågorna hopar sig. Varför har just dessa bilder blivit urplockade ur sitt sammanhang och lagda tillsammans. Den frågan lär nog aldrig få något svar, och det behövs inte nog inte heller. Vi kan möjligen istället reflektera eller njuta av den kanske något udda blandning som uppstått.
Enkel servering
En del bilder verkar ha levt ett hårt liv, när man ser hur tilltufsade de blivit, kanske ett underexponerat dia som bara blivit utsorterat , men inte blivit slängt på riktigt, och så har det bara legat och blivit gammalt, urblekt och smutsigt.
Kallbad, minusgrader i vattnet och jag kan inte ha tagit bilden, för det är jag som badar.
Här är det visst bilen som badar, doppar huvudet i alla fall.
Hoppsan! Vägen rasade.
När en sådan här kvartett dyker upp är det förstås en massa gamla minnen som dyker upp, men ändå känns allt ganska fjärran med alla nyare minnen som har lagrats ovanpå dessa minnen. Tiden är ett märkligt ting, och om man tänker efter, minnet också.
Kanske borde man inte heller lägga fyra så olika bilder ihop, eftersom var och en av bilderna bär på sin historia, sitt sammanhang och sina berättelser, men min förhoppning kanske är att deras kompisar skall dyka upp, och fylla ut historien, när jag verkligen börjar rota i arkivet (dvs. kartongerna på vinden). Dit har jag inte vågat mig än.
Bilderna: Blandad kompott 1965-1981
.





Hoppas det gick bra för föraren av bilen på taket?
Tommy
Han klarade sig bra, liksom jag gjorde, som satt bredvid.
Jo, jag tror jag kommer att minnas mycket, när jag börjar gräva mer i bildarkivet...
Smal grusväg, möte med bil som körde fort och mitt i vägen och pappa höll ut på kanten, som rasade ihop. Kanten var bara grästuvor med grus på, utan underbyggnad. Bilen vände sig sakta och rullade över på rygg och vi klev ut. Då var det torrt, men sedan steg tidvattnet. Mamma som satt bak fick några blåmärken, det var allt.
Vilken tur att det gick bra.
Hur enkel serveringen än är, så ser grisarna goda ut!! Kina?? Trevligt med ett dopp, även om det ser kallt ut.... Och med tanke på vem som är fotograf, så hoppas jag att det inte va du som körde... ;)) //Peter
Jag har askar, lådor och kartonger som det är ordning på också, men jag började med sådana här strödda rester som råkade vara lättillgängliga. Vad gör man inte för att skapa en berättelse...
Hongkong! Som då inte var Kina.
Jag körde inte, var under körkortsåldern, men satt bredvid föraren.
Okej.... Hoppas att det gick bra för er båda då!!! //Peter
Se mitt svar til Otten.
Hälsningar Lena
Förmodligen låg de framme någon gång och så var de i vägen...
I alla fall en tänkbar teori...
Jo, jag tyckte det, när de nu råkade dyka upp tillsammans