Människor på stan - inga direkta möten,
mer observationer - och tankar kring bilderna

Jag var nog inställd på att det var stadslandskap jag skulle fotografera när jag åkte in till staden, eftersom landskskap var det jag hållit på med ett tag. Olika former av landskap, men ändå landskap. Människor också, men då mer som statister och staffagefigurer, som byggstenar i landskapet. (Har jag skrivit det här förut, jag tycker jag känner igen det, eller har jag bara tänkt det?)

Det är alltså människor på alla bilder i det här inlägget, men de är ändå anonyma, även om de spelar huvudrollen. Det blev så, förmodligen för att det var så många människor i farten att jag inte såg andramotiv. Men ändå är staden med på bilderna. Människorna och staden hänger ju ihop.

Den första bilden tog jag på väg upp från tunnelbanan, och då tänkte jag fortfarande "stadslandskap, underjordiskt".

Men så kom det människor och då fick de förgylla det underjordiska landskapet.

När jag tog nästa bild hade jag redan passerat Stadshuset (se förra blogginlägget) och redan där hade jag snöat in på människorna som figurer i miljön. Jag såg kön och jag såg skylten och i och med det såg jag bilden. Att sedan damen passade på att peka när jag hade fingret på avtryckaren gjorde inte bilden sämre.

Alla vill ha en broschyr!

Den här damens balanskonster för att få till en bild kunde jag inte undgå att se. Hur blir det med stabiliteten hos kameran när hon har bylsiga kassar hängande? Och måste luta sig bakåt för att hålla balansen. Verkar lite opraktiskt.

Men jag ville också ha med miljön, bilen som passerade så det inte var tomt bakom och mannen till höger som en del i stadsbilden. Och jag valde att ha kort skärpedjup för att bara ha damen i fokus. Lyckligtvis tog det en stund för damen, så jag hann med. Jag anväde ju manuellt objektiv.

Nu efteråt dyker tankarna upp, är det här smygfotografering, usch och fy alltså. Inte i lagens mening men moraliskt ...

Jag vandrar vidare...

...och undrar vad de håller på med. Men de stod bra till för en bild.

Blev det någon bild?

Den här bilden hade blivit lite tråkig med bara mannen. Visserligen är han huvudmotivet och den som är mest i fokus, men det är lika mycket personerna runt omkring som gör bilden lyckad i mina ögon. Jag väntade alltså in paret till vänster och hoppades att mannen skulle titta tillräckligt länge på skärmen.

Läspaus

Här ville jag ha båda damerna med, och inte bara den läsande. Till vänster sticker något svart in, men jag valde att inte beskära för de röda skorna behöver lite luft framför sig. Fast det är klart, helt optimal är inte kompositionen.

Men här var det ett snapshot!

Jag hann precis ställa in skärpan, så blossade han.

Det var första dagen jag använde det här objektivet, så jag var inte van vid det, och ibland hann jag inte med. Det gäller att vrida åt rätt håll, och tillräckligt långt, ibland är utslaget långt.

Men ändå gillar jag det, att fokusera manuellt, och att ställa bländaren på objektivet. Det känns gediget på något sätt, ger ett extra nöje åt bildskapandet. Visst är moderna bildmaskiner snabbare och bekvämare, men inte alltid roligare. Kameran är ju digital, så jag är inte helt omodern.

Bakom Storkyrkan finns en lekplats. Grabbarna lekte Fritt Fall!

Lagom fallhöjd?

I väntan på Nobelpriset?

Eller bara skön vila i värmen. Vi kan också ta en paus.

m4/3+Takumar 55/1.8

Pelare - svartvitt - och Takumar 55/1.8

Idag har jag fotograferat alldeles för mycket, det blir  så ibland när man ser för många motiv och inte har vett att begränsa sig, när världen är alldeles för motivrik.  Då uppstår problemet, var ska jag börja? Jag gillar ju att berätta med mina bilder, så då fick det styra, jag börjar där jag hittade en historia, om än konstlad. En röd tråd då, det är kanske bättre.

Pelare fick det bli. Svartvitt eftersom jag tyckte den första bilden blev bäst så. och sedan fick de andra hänga på.

Pelare och duva.

Inte mycket liv vid de där pelarna inte, bara en ensam liten duva.

Men plötsligt dyker någon upp mellan pelarna! Det finns mer liv.

En fotograf!  En till, inte bara jag...

Här fanns det tydligen ännu fler.

Turistsäsongen har visst börjat.

Var vi är? Stockholms Stadshus. Det är lätt att hamna där om man tar T-banan från Kista in mot stan och kliver av vid Rådhuset. Då sluttar det nerför mot vattnet och så är man här.

Det finns en pelare till här, en rejäl pelare.

Trötta turister eller sommarlediga ungdomar?

Oavsett vilket, så hänger de här.

Det kom en vit båt också, så då fick det bli en bild till.

Visst kan man försöka fota pelaren med mobilen.

Tänkarna?

Pelaren i sin helhet.

Den här bilden lyckades jag underexponera, så Stadshusets väggar blev inte så snygga, men den får vara med för helhetens skull (och på något sätt ska man ju sluta).

Fast jag slutade inte här, jag fortsatte att vandra, så det kommer mera...

OCH, just det ja, ett Takumar. Det trillade in i brevlådan  igår, så det måste jag ju testa. Här bl.a.

m4/3 +Takumar 55/1.8

Landskap? Det är ju det jag alltid tyckt, att det är landskap jag fotograferar...
...så här kommer gårdagens landskap

Landskap är "ett område, sådant som det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer".

Så står det i den europeiska landskapskonventionen. Jag råkade snubbla på den i går och då kom associationerna  rullande.

"ett område, sådant som det uppfattas...", alltså är det landskapsbilder jag tar när jag går till och från jobbet, bilder av min uppfattning av området jag rör mig i. Min spontana uppfattning kanske jag ska tillägga, för det jag gör när jag fotograferar är oplanerat, och det som sker sker när det sker, eller ska jag säga: sker när jag ser.

"sådant ... det uppfattas..".  Ja det handlar primärt om att se.

Det här såg jag i går: landskap, olika landskap...

Häcklandskap med doft av nylagd asfalt. Klart och tydligt mänsklig påverkan. Kanske en variant på det urbana förortslandskapet.

Lokalt trapplandskap. Naturen påverkar det mänskliga landskapet.

Parklandskap med röd stuga. Båda lika onaturliga och konstgjorda.

Gångvägslandskap?

Gatulandskap med kasse från Nusnäs.

Värmeverkslandsskap.

Hamburgerlandskap. Modern påverkan.

Sten vid skogens rand. Naturens rester ruvar i mörkret. Trafikledernas brus tystnar sällan här, maskinerna tuggar då och då i sig en bit av naturlandskapets oaser.

m4/3 med Industar-2-50, 50 mm/3.5

När nu Domiplan fick så mycket uppmärkamhet i går måste Industar få följa med till jobbet idag.

Ja, idag satte jag på Industaren för att kunna jämföra med gårdagens bilder med Domiplanen, med givetvis sabbade jag den direkta jämförelsen redan från början, genom att gå en annan väg och välja andra motiv. Dessutom var vädret annorlunda idag med annat ljus. Så jag är helt oduglig som testare om man ska ha jämförbara och kvantifierade resultat, men det är inte det jag är ute efter, jag undersöker mer känslan vid fotograferingen och, ja låt oss säga känslan där med, känslan i resultatet.

Hur är då känslan i den här bilden? Ja det är precis så här det ser ut, så på det viset är det lyckat. Ända tills jag tittar på det gröna lövverket i mitten av bilden, det som omges av den ljusa himlen. Där ser set inte bra ut.  Överstrålning som förstör kontrasterna.

Den här tendensen har jag sett förut. Objektivet har problem i vissa motljussituationer.

Lite senare passerade jag favorittunneln.

Turligt nog kom ett helt gäng i motsatt riktning så jag fick en fin motljusbild.

Sedan gav jag mig på lekparken som stod helt tom.

Här är  det test på gång. Vid närgränsen och största bländaröppning (3.5). Några små oskärpecirklar har dykt upp.

Jag tog den här också i parken

Här gillar jag uttrycket, den skarpa kedjan i kontrast till oskärpeformationerna i bakgrunden. Och det är inte resultatet av ett misslyckande eller en slump, bilden är komponerad med formationerna i åtanke.

Däremot blev det en plupp uppe till vänster, som man kan diskutera om den inte är ful.

Här tror jag inte att man kan hitta några fula pluppar. Bakgrunden är enbart skön.

En björk blev nästa offer. Här tycker jag att de ljusa ringarna  bidrar till bildens stämning.

Nu var det ett tag sedan jag visade någon bild från hotellbygget...

På vägen hem sökte jsg upp ett av de motiv jag terroriserade med Domiplanen i går.  Bro med blommor, eller är det blommor med bro?

Men det är bara några grässtrån som är skarpa. Resten av bilden formas av oskärpan. Jag skriver inte bokeh. Det låter så snobbigt.

Blomma, bro och bil.

En oskärpetrappa till vänster, den som blev en bild i förra bloginlägget. Och en oskärpebil som kör ut ur bilden till höger. Men blomman är skarp.

Nu har det blivit 10 bilder, dag att sluta och gå hem.

Samma bro som förra bilden.

Det är fortfarande roligt att fota med gamla manuella objektiv!

Industar -50-2, 50 mm/3.5 på m4/3

.

Det börjar lugnt, men sedan tar bakgrundsoskärpan över bilden, mer och mer, men inte helt

Vi skildes åt i skogens bryn i föregående inlägg, och i skogen kan man hitta gröna blad till förgrund, som en skarp kontrast till den vackert mjuka bakgrunden

Så här kan det se ut när man inte missbrukar bakgrunden och låter den slitas sönder av objektivets egenskaper.

När det finns mer punktformade objekt i bakgrunden, mest prästkragar i det här fallet, tilltar oron i bakgrunden och blir till pregnanta element i bilden, störande eller sköna, efter tycke och smak.

Vad de blålila blommorna i förgrunden heter, kommer jag inte ihåg, mitt botaniska minne börjar få ålderskrämpor.

Att det här är blåeld kommer jag dock ihåg.

Blåeld, prästkragar och motorväg

När oskärpan tar över.

Det är en skön känsla när man står där och vrider på avståndsringen på objektivet, dels den taktila känslan i själva vridandet, det gamla objektivet gör lite motstånd, men också känslan man upplever i sökaren när bakgrunden omformar sig från skärpa till nya luddiga bildobjekt.

Till exempel den här blå ledbussen från SL, i oskarp Domiplan-version.

Det kom en röd från andra hållet också.

Mönstren som bildas till höger om mig går inte heller av för hackor, tycker jag.

Du sköna ny värld?

Det går att ta skarpa bilder också!

Bara för att ingen ska tro något annat, det går att ta "normala" bilder också.

Samma sköna värld - men skarpare.

Och en slutbild - en stolpe vid vägkanten.

Det är roligt att ha bilder, så att man kan skriva en text till frukost! En bra start på dagen, som jag blir glad av.

Idag ska jag kanske välja ett annat objektiv...

... och vad det blir för motiv har jag ingen aning om, vet inte ens vilken väg jag kommer att gå.

Bilder med Domiplan, mest bländare 2.8.