-9° och solsken, vad ska man använda för objektiv då?

Egentligen är väl rubriken inte det minsta relevant, vare sig för mitt fotograferande idag eller rent allmänt, men när den ändå dök upp i huvudet, vore det ju synd att inte använda den.

Enligt min erfarenhet är det kameran som sätter gränsen före objektiven, när det börjar bli riktigt kallt, eller kanske till och med människan. Fast jag har ingen vana av köld-fotografering med moderna digitala kameror, bara sådana med hederlig mekanik, och det är många år sedan. Mina Olympus OM-kameror klarade en bit under -30°, i alla fall om man valde rätt slutartider, men där fanns heller inget batteriberoende.

Svaret på frågan i rubriken är egentligen ganska ennkel. Jag har ju ett nyinköpt objektiv och då "måste" jag ju prompt testa det, och hur gör man det? Till exempel genom att fotografera, så jag tog mig en promenad i ett hörn av Järvafältet.

Objektivet är ett Olympus 45 mm/1.8 för m4/3 och jag satte objektivet på min Lumix G2 (på min Olympus hade jag ju redan testat det under en pizzahämtningspromenad). Först testade jag fokuseringsförmågan, genom att rikta kameran (och objektivet) mot ett motiv där jag ville ha skarpt i förgrunden och  inte ville att kameran skulle sätta fokus i bakgrunden (se ovanstående bild).  Jag gjorde några sådana försök under pizzapromenaden och de lyckades inte.

Nu var det också lite knepigt innan jag kom på att jag skulle backa lite, och då lyckades det. Aha, närgränsen, hur är det med den? Jag kollade upp det när jag kom hem: 50 cm. Då förstod jag och gav mig på andra  motiv.

En mer sparsmakad bild, men här var det inget problem att fokusera, trots att det bara var tunna strån. Å andra sidan var det  så ljust att skärpdjupet inte var något problem.

Vad skulle jag ge mig på då?

En översiktsvy fick det bli.

Ljus snö och mörk skog, hur ska man hantera det? Det var spåren som var det viktiga tyckte jag, så det fick styra exponeringen, men hur skulle det bli med skogen. Det var ju mulet, så de där kontrasterna som man kan få av sol och snö uteblev. Skulle jag ändå försöka göra skogen som en svart kuliss i bakgrunden ? Nej jag valde istället att ta fram lite struktur.

Här hade jag väl kommit så långt att jag börjat fotografera också och inte bara undersökte objektivets funktionalitet och egenskaper utan hade övergått till att ta bilder. Den övergången brukar gå rätt snabbt för mig, för då blir utforskandet roligare.

Det tog inte heller lång tid för mig att bli irriterad på kameran. Den är definitivt inte kompatibel med vantar eller handskar. Knappar och reglage är definitivt gjorda för små japanska fingrar och vackert väder, och vilken logik som använts för att utforma menyerna är för mig ett mysterium. Men det kastar ju ingen skugga på objektivet.

När nu objektivet visade sig kunna fokusera på små strån, vore det ju synd att inte fånga flera.

Spår gick också bra.

Andra spår. Nej jag stod  inte i skidspåret. På den punkten är jag väluppfostrad.

Vägen mot Ravalen.

.

Så småningom blev det lite kontraster också. Skam den som inte kan ändra sig.

Det blev en slutbild också!

-9° och solsken, vad ska man använda för objektiv då? Blev vi något klokare...

'

Bara tråkiga testbilder

Med en ny medlem i min fotoutrustning måste man ju pröva och testa. Att det fungerar vet jag redan, men jag prövade lite till. Det blev en detalj ur en broderad tavla som råkade stå i närheten.

Objektivet är alltså ett Olympus 45/1.8, för m4/3, ett kort tele alltså.

Jag gick till den lokala pizzeriean för att hämta lite lunchmat och tog nykolingen med mig så han skulle få lära känna omgivningarna.

En garagevägg med bl 1.8..

...och med bl  5

Passerade ett hus jag plåtat förut och det fick possera för tre provskott.

bländare 5

.

bländare 5

.

bl 1.8, full öppning.

Vi ska nog bli goda vänner, tror jag.

.

Det går att fika en fredagkväll också

Jag hamnade på ett fik på söder efter jobbet idag.

Hur och varför jag hamnade där efter en lång arbetsdag kan man ju undra.

Egentligen började det redan i höstas när Affe hjälpte mig att scanna några gamla bilder till sonens födelsedagsalbum. Då tog jag en bild på honom (Affe alltså, inte min son) och sedan glömde jag kvar kameran. Inte förrän idag blev det av att hämta kameran.

Affe i höstas. Samsung Ex-1,en sådan där kompakt alltså, på full glugg; bl 1.8.

Idag träffades vi på neutral mark, på det närbelägna fiket.

Idag fotade jag honom för att testa ett objektiv, också full glugg 1.8, men ett Zuiko 45 mm. Jag har ju länge funderat på ett sådant och Tredje mannen var där och levererade det.

Tredje mannen, men inte riktigt skarp.

Aha!  1/4 sekund och fri hand. Kan det vara därför Claes inte blev skarp.

På'n igen!

En skarpare Claes. Men med ett objektiv mindre. Och jag ned ett mer. Trevlig karl att göra affärer med.

För att återvända till början på dagen visar jag en bild tagen med en annan 45:a, en manuell klump från 70-talet.

Ska jag pensionera den nu, den gamla klumpen? Ovisst är ödet.

.

på väg

Jag jagade inte bara dimma igår.

Jag fångade några människor på väg

Människorna är förstås med avsikt små.

Bara små dekorelement kanske.

Eller är det storstadens anonymitet?

Dimmigt? På jakt efter ett torn.

Dimmigt skulle man väl kunna säga att det var i morse.  Höghusen var försvunna när jag klev av bussen.  Kista Science Tower var borta. Synd, jag hade ju för dagen satt på en 45 mm på min m4/3:a, för att känna på hur det skulle vara. Tydligen var det dimmigt.

Här skulle tornet ha synts tydligt om allt varit rätt.

Inte ens när jag kom närmare syntes tornet, bara husen i Kista centrum kunde anas.  Jag halkade runt för att hitta bättre vinklar, men inget hjälpte.

Det blev bara små bifynd.

Fikaplats?

När jag kom närmare tittade det fram lite, men toppen kunde man inte ana. Botten!

Kan en ljusare exponering hjälpa?

Det gjorde mer för omgivningarna, som framträdde bättre.

Det fick bli ett motiv på närmare håll i stället, för att få lite drag i bilden. Om det nu blev det.

Gokväll på er!

..