Reflektioner och upplevelser

fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Vilket minne?

"När minnesbilderna fixerats av orden, utplånas de ... kanske är jag rädd att plötsligt mista Venedig om jag talar om det. Eller kanske har jag redan, genom att tala om andra städer, bit för bit förlorat det"

Marco Polo i Italo Calvino: De osynliga städerna

Gamla minnesbilder handlar det ju om när jag skannar in negativ eller dia från anno dazumal. och även om jag aldrig varit hemifrån lika länge som Marco, kan jag ibland fundera över det här med minnesbilder, de bilder jag skannar, de jag har inom mig och de som växer fram när dessa möts och kanske kolliderar. En del minnen stämmer överens, en del kolliderar och en del gör mig bara konfunderad.

Finns det då någon bild som motsvaras av någon sorts verklighet?

Uppenbarligen har jag på min första fjällvandring fotograferat gula violer. Har jag något minne av det. Nej, absolut inte, men ändå finns bilden och den satt i magasinet med bilder från just den första fjällvandringen. Är det då ett minne?

Det är förstås på ett sätt en definitionsfråga, men jag hade inte tänkt ge mig in i några filosofiska hårklyverier, utan konstaterar bara att bilden är tagen.

Då uppstår nästa fråga, hur tog jag bilden (bilderna). Hade jag skaffat mellanringar då och hade jag i så fall dem med på fjällvandringen. Om inte, är det rimligt att det här är bilder tagna med 50 mm normaloptik på en småbildskamera. Återigen saknas både fakta och minne, men bilden finns kvar.

Nu finns det ju andra bilder där minneskonflikten är större än för dessa triviala bilder, bilder där mitt minne och kamerans minnesbilder inte stämmer överens, och jag får revidera min uppfattning eller bara stå där och vara förvirrad.

Just de här bilderna, inkluderande dem jag redan bloggat om från den här första vandringen, har jag ju inte tittat på under många år, så både de och en del händelser under vandringen var överraskningar under skanningen, och nu har det kanske blivit de bilderna som har skapat en ny minnesbild och ersatt de fragment som fanns kvar i skallen.

Vem vet?

Sedan tillkommer ju komplikationen att det här är motiv som jag fotograferat flera gånger, på andra fjällvandringar, med annan kamera, med annat objektiv, och dessutom har jag sett dem många gånger utan att fotografera. Så vad är det jag minns? Kanske en kollektiv bild av alla blommorna.

.

"Ej bättre börda buren
än mycket mannavett"

Havamal

Det kanske är viktigare än att komma ihåg allt?

Postat 2013-06-02 18:20 | Läst 954 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Jag sökte mig hemåt genom den gamla staden

Det var fredagskväll och sommarvarmt och mycket folk och vimmel och trängsel och den gamla staden var förstås Stockholms Gamla Stan, och jag sökte mig upp till lugnet och skuggan i de gamla gränderna dit vimlet inte hade sökt sig och där solen och skuggorna gjorde staden levande.

Sedan gäller det ju att försöka få till några bilder också, om det är det man är ute efter, fast egentligen var det inte så det var den här gången, jag bara valde en väg till pendeltåget för att ta mig hem, men när jag gick där var jag tvungen att gräva fram kameran ur väskan, den lilla kompakten som för säkerhets skull fanns där, inte för att det fanns bilder där som nödvändigtvis måste tas, utan för att ljuset lockade mig.

Kontrasterna här blir nödvändigtvis stora här i den här belysningen och jag ha kommit underfund med att det är OK att små ljusa partier i bakgrunden blir utfrätta, om man därigenom räddar mörkret från att bli mörkare än vad det är och vad som behövs. På köpet blir också bilderna lite ljusare, lite gladare och lite somrigare och det känns inte helt fel.