Tårtanfika på puckeln

.

Prat- och fikasugna hade hittat till Tårtans kafestund även idag, trots värmen och trots att magister Bengt var hemma och vavvade (vård av sjuk vovve).

Det var dom som pratade...

.

Det var de som gillar gamla kameror mer än fotografera

Det var de som pratade bilder.

Det var de som fotograferade

Det var de som hade roligt.

Det var han som satt vid fönstret.

Det var de som lyssnade.

och det var två till som hade trevligt.

Jag tror jag fick med alla...

.

Postat 2013-08-28 21:06 | Läst 1714 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Den lilla staden

Jag hamnade i den lilla staden och parkerade vid den gamla Slitmans-fabriken, som nu blivit något annat.

På andra sidan gatan hade någon parkerat bilen allt för länge under trädet.

.

I den lilla staden finns förstås en å.

I den lilla staden kan man välja om man vill bo rättvänt eller uppochner.

I den lilla stadens bibliotek kan man sitta i lugn och ro och läsa tidningen.

Tänk om jag skulle ta några bilder i den lilla staden, när jag ändå är där.

.

Postat 2013-08-28 19:13 | Läst 1028 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Konsten att fotografera broar - på mitt sätt.

I alla fall så som jag gjorde det igår.

Bron inte betraktad som ett objekt i sig själv utan som en del av ett landskap och som en följd av en mänsklig handling - byggandet. Eller kanske som en av alla linjer och former i landskapet. Eller helt enkelt ett fruset ögonblick, ett kort moment i tiden Som alla fotografier).

Jag såg alltså vid detta tillfälle inte på bron som ett byggnadsverk som skulle dokumenteras eller visas upp, ej heller som huvudsaken i bilden, utan mer som en organisk del av helheten.

Likafullt finns där en bro...

...och här kan man ana dess funktion.

Det är fler som har sökt sig hit någon gång.

Broskådarens favoritställe eller en oas nere vid vattnet? Skådeplatsen för den lokala enmansteatern? Eller bara någon som brukar smygsupa? Som fotograf blir jag enbart glad när motiven finns på plats, framdukade av en okänd rekvisitör när man kommer.

Också ett angreppssätt, med fokus på vegetationen. En sorts indirekt brofotograferande?

På något sätt, detta att skildra genom att fotografera något annat än det man vill skildra, och låta betraktarens fantasi och tolkningar och upplevelser bli vad de blir. Och det gäller förstås inte bara broar, jag gör nog så även annorledes, inte alltid men då och då, och ibland oftare, ibland sällan.

Kanske handlar det om inspiration, detta svårfångade, eller om ögonblickets ingivelse, lika svårfångat det. Just nu bara rinner orden ur mig, och det gäller för fingrarna att hänga med så att bokstäverna hamnar rätt, och skiljetecknen likaså, för att undvika interpunkteringsfelen som Ferlin skaldade om.

Ännu en vegetationsvariant.

Fokus på björkens löv som inte kommer att hänga där så länge till i kontrast till den suddiga, men betydlig mindre flyktiga bron. Hur länge lever en björk? Hur länge lever en bro?

Man kan också i bakgrunden ana den mänskliga påverkan, inte på naturen, men på bron.

En påverkan som blir tydligare om man går närmare.

Är det fel om man försöker försköna det förment fula med kamerans hjälp? Borde jag kanske ta indignationsbilder istället? Men tänk om det är just det vackra i det fula jag ser när jag går där. Jag kanske har för vackra ögon för att se det fula, även om jag så här efteråt intellektuellt kan inse att jag kanske borde bli upprörd över det jag ser. Men jag kan inte.

Om jag vände mig om såg det ut så här (förutom att himlen var blå, förstås)

Olympus OM-D + Sigma 30mm/2.8.

Postat 2013-08-28 09:06 | Läst 1994 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Jag ser, därför måste jag fotografera...

...och har jag fotograferat måste jag blogga.

I alla fall känns det så ibland.

Något jag såg.

Undrar hur motiverad jag skulle vara att fotografera om jag inte hade bloggen, vad skulle jag då ha bilderna till. Då kanske fotolusten skulle ebba ut.