Moln över Kista

Moln över Kista, det påminner ju om moln över Hellesta,  en gammal svartvit herrgårdsthriller från 50-talet, men här ska de bli varken  thriller  eller enbart svartvitt utan gårdagens moln i färg,  och bara lite svartvitt.

Jag fotograferade ju moln i Sollentuna igår och när jag kommit ner till stationen stod en buss inne så jag hoppade på eftersom jag hade SL-kortet på mig, och när jag hoppade (hm... klev) av bussen möttes jag av denna syn.

Försiktigt närmade jag mig de resliga molnen, inte för att få en närbild, men för att växla förgrund en aning.

Med svartvit Volvo-förgrund.

Den rödvita kranarmen blev en fin accessoar.

Men den kan också bli lite mer ödesmättad.

.

Moln!

I morse var det fint ljus  och nu på eftermiddagen växte  regnmolnen och byggde veritabla berg på himmelen, så jag kände mig manad att gå ut trots att en del av molnbergen såg ut att vara sugna på att släppa från sig mer väta.

Nere på garageplanen  öppnade sig vyn mot molnen. Den nya häcken verkar inte ha klarat sommaren särskilt väl och har inte särskilt många gröna kvistar kvar.

Det här med moln och blå himmel och digitalkamera har jag inte riktigt blivit vän med ännu, så bara det är ett skäl att ta sådana  här bilder, inte i första hand för skälva fotograferingen, utan mer med tanke på  det som kommer efteråt. Här tyckte jag det blev hyfsat, men då har jag förstås hoppat över de ohyfsade bilderna.

För att ha välbekanta motiv gick jag den välbekanta vägen mot centrum.

Plötsligt, när jag gått en bit längs gångvägen, blev jag bryskt varse att det var måndag och att klockan var tre. Den lille förövaren kan anas på taket av huset i bakgrunden. Hesa Fredrik slog till i igen.

När jag kommit ner till centrum fångade ögonen ett stort vitt moln bakom gamla stationsbyggnaden från den tiden stationen fortfarande hette Tureberg. Fick nästan visionen av ett till övermåttan påeldat  ånglok...

Svartvitt!

Plötsligt kände jag lusten att leta efter moln på andra håll också och sökte mig till busshållplatsen.

.

Jag åkte inte ända till Vällingby.

Bara en liten bit på väg.

.

Det fanns moln dit jag kom också. Stora moln!

.

Kanske en rosa morgon

Jag vaknade till onödigt tidigt och anade färgerna  på himlen och stack ut kameran genom ett hål i väggen.

Passade på att titta åt ett annat håll också innan jag somnade om.

Sov nästan två timmar till innan jag vaknade igen.

Då kunde man ana att folk börjat röra på sig

.

Och kanske var det först nu som morgonen blev rosa på allvar.

.

Och där tar vi avsked av den eventuellt rosa dagen, som nu redan gått över i förmiddag(?).

Ha en bra dag, rosa eller ej.

Dagen efter...

...regnet alltså.

Den stolpe vid vars topp  min låda är fästad* hade i morse fått sällskap vid sin fot. När jag på vägen till tvättstugan såg fler  fynd, delvis skapade av gårdagens regn bestämde jag mig för ett varv  men kameran också.

* Formuleringen är förstås en parafras till  framsidan på den gamla Folkskolans läsebok där man kunde finna  texten "Lyss till den granens sus, vid vars  rot ditt bo är fästad". En hyllning till den svenska skogen.

Inte för att jag kommit i kontakt med den läseboken  när jag gick i skolan, men för min far var den välbekant och han brukade ibland nämna frasen. Han började skolan samma höst som skotten i Sarajevo och världskrigets utbrott, så det är ett tag sedan.

Men nu  var det min brevlåda som sitter på en stolpe det handlade om och markfynden intill .

Därför kommer nu några markfyndsstilleben.

.

En del fynd är lite sparsamma i sitt uttryck

.

Ligger lite skönare i gräset än på asfalten.

Till och  med en liten komposition (som regnet är skyldig till).

.

Men egentligen var det nog här idén föddes! Kan tyckas märkligt, men det var här jag observerade regnvattnets verk från gårdagen och natten.

Men det är klart, hade jag inte sett det förut, så hade det uppenbarats här.

Knappast den vackraste bilden, men kanske den verkligaste...

Och även sådana här bilder vinner på att förstoras.

.