Reflektioner och upplevelser

fotografering (och annat?) med ddarriga händer

en svartvit park, det är jag nog inte så bra på

Jag hamnade i en park, jag hade ett ärende i närheten och "råkade" ha kameran med mig, så visst tog jag en promenad och  bilder med, men allt grönt och all sol ställde till det för mig, i alla fall upplevde jag  det så när jag kom hem och studerade resultatet.

Det blev väldigt grönt och vackert i färg, men färgen stal all uppmärksamhet  från bilden. I stället bestämde jag mig för att göra svartvita bilder av eländet och fick ett annat elände i stället, alla de gröna nyanserna blev till en gråskalig gröt istället.

En möjlighet är ju att göra bilden lite hårdare, men det funkar ju inte överallt.

I den här scenen var det en del små detaljer jag ville skulle synas. I färg drunknade de i färgen.

Möjligen stör gröten mindre i en mer koncentrerad bild.

.

Han kunde nog stanna där länge. Stor termos, rejäl matsäck, mycket vatten och tjock bok.

.

Det är enklare när det mörka och det ljusa är klarare avgränsat. Då tål bilden kontrast.

Var jag var? Det fanns en stor byggnad på höjden.

Sofia Kyrka. Så nu vet ni att jag var på söder.

Postat 2014-06-27 11:44 | Läst 1439 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Gårdagskvällens promenad med det fina ljuset fortsatte faktiskt ända hem

Jag stannade inte där nere på stranden i aftonljuset, jag fortsatte och hittade andra motiv.

Det här staketet inspirerade mig till lite rutigt fotograferande. Bilder med ruter i?

Här blev rutorna mindre, i alla fall på bilden.

Men visst är det aftonljus även i denna bild.

.

.

.

Vägskylt med patina, eller vad man ska kalla det? Och solen lyckades jag fånga in också.

Och här hjälper solen definitivt till med ljussättningen.

.

Även under bron finns ljuset.

Nergången till gångtunneln blev rödare än vanligt, kanske till och med rödare än rött.

.

Men där nere syntes inte mycket av solen.

Och sedan var det bara att dra sig hemåt i det sagolikt  vackra kvällsljuset.

Postat 2014-06-26 17:46 | Läst 733 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

I går afton var ljuset fint.

Men det fina ljuset upptäckte jag inte förrän jag gått en bit och en bild plötsligt kom flygande förbi mig.

Jag hann!

Det var fler cyklister ute i aftonljuset.

Just här innehöll aftonljuset så många konstiga nyanser, så att det förstörde bilden, alltså plundrade jag bilden på färg.

Men Halo där. Plötsligt kom färgen in i bilderna.

Rejält underexponerad för att få  himlen och molnen ett synas.

Här valde jag att inte ha så mycket färg kvar i bilden.

Nere vid vattnet var det ljust och fint.

Stilla afton.

Postat 2014-06-26 08:09 | Läst 791 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Om fotografen har gått ner i vikt, måste kameran det också?

I alla fall var jag ute och gick med lättviktskameran igår, en så'n där kompakt, di kallar't. I jackfickan går den lätt ner, men kanske inte i byxfickan. Måste ju lufta den ibland, så den inte dör av tristess.

En kamera kan ju inte gå ner i vikt, men man kan ju skaffa sig lätta och smidiga kameror, som inte utgör en börda och igår var jag ute och luftade en sådan, min Samsung Ex1, ett sådant där reafynd när nästa modell hade kommit. Den tar bra bilder, men ibland lite på måfå när det är ljust ute, eftersom jag då  ibland har svårt att se på displayen. Däremot fyller den mina krav på lätthet.

Så lätta gick vi där tillsammans  och hoppades att regnet inte skulle hitta oss.

Tio kilo lättare har fotografen blivit på en månad, men så mycket lättare blir nog inte kameran, den väger ju bara några hundra gram. Men fotografen har en bit kvar till matchvikt.

Det här med sökarbrist, det upplevde jag som en riktig brist när jag tog den här bilden.

Jag tog den lite på en höft, även om höften inte var så inblandad.

Så kom jag till ett parti i omgivningarna  som jag tycker är formskönt och gärna avbildar.

Det gav ju hyfsat resultat, fast kameran var lätt.

Vidsynt är kameran också, motsvarande 24 mm på fullformat. Lika vidsynt är inte fotografen.

Glasögonberoendet sätter ju numera ibland käppar i hjulet när det gäller att sikta och se. Speciellt utan sökare.

Jag ville ta ljusa bilder, det stämde med den lätthet jag kände.

.

Och här gick det bra att sikta utan sökare.

Jag upplever ju också att jag är långsammare utan sökare, men ofta är inte snabbheten avgörande i mitt långsamma fotograferande. Däremot  ger det en minskad smidighet, eller åtminstone en känsla av det, och det tar ju bort en del av den optimala upplevelsen. Med en halvbra pensel målar man inte  lika bra.

.

Postat 2014-06-25 11:45 | Läst 1399 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kraft kan det handla om, eller fortsatt promenad. Vidvinkliga bilder, eller svartvitt och kontrast. Kanske också färg

.

Vad är det som händer därute, när jag är ute och går med kameran, speciellt när jag går där inget händer, är det då jag som skapar händelserna med mina rörelser och tankar eller händer det något när jag lyfter kameran till ögat och tar en bild. Och vad är det som gör att jag lyfter kameran till ögat, finns bilden redan och jag bara registrerar den, eller uppstår den i och med mitt handlande.

Storstaden behöver elektricitet.  Storstaden växer och  behöver mer elektricitet. Storstaden behöver fler vägar och kraftledningarna är i vägen för  vägen och behöver flyttas och mitt i alltihopa går jag med min vidvinkliga kamera och tänkte i svartvitt, för jag tyckte de här stolparna behövde det, och omgivningen också.

.

Blicken  blickar neråt för att undvika att jag snubblar bland stenar, ris och moras, och som en bonus för försiktigheten, uppenbaras då även motiv för mig, färdiga att registrera.,  eller skapar jag en bild, och var går i så fall gränsen, den mellan registrerade och skapande.

Sprucken lera eller en karta över ett gatunät? Naturligt eller skapat?

Här är det i alla fall skapat. Nyskapat till och med och kanske inte ens färdigt.

Skapat också i den meningen att fotografen lagt sig i leken och har släpp in färg i den svartvita bilden och till och med tippat världen en aning.. 

Markstudie.

.

Vidvinkeln vidgar vyerna? Det är svårt att veta eller återskapa vad fotografen såg eller tänkte i fotoögonblicket.

Men här är det klart att färgen lockade mer än formen, men att färgen inte klarat sig utan formen.

Och här har skapandet tagit överhanden och realismen fått stå tillbaks för det sagolika uttrycket.

Språnget blev plötsligt stort, från de stora svartvita konstruktionerna .

Men det blev ett något normaliserat uttryck i slutbilden.

Postat 2014-06-24 21:52 | Läst 1143 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 9 Nästa