Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön...

Då blir bilderna också kalla, även mitt i huvudstaden.

.

En del föredrar ett bad även  denna kalla dag (när man helst vill ha ett varmt bad).

Även kring maktens boning sveper de kalla vindarna.

Vi kan väl bara hoppas på att de lyckas med sitt brobyggande.

En del föredrar att bara dra sin kos.

Bilderna från i går när det var så fint fotoväder i stan.

.

När det snöar i stan är det vitt hela dan. Folk, snö och båtar efter sjukhuset. Inte alla dagar det händer så mycket.

Först var det en försenad buss, som gjorde att jag hann i tid, det var nämligen  turen före den jag tänkt ta. Den var inte bara sen utan minst sagt fullproppad.  men inte som i Shanghai i rusningstid förstås  Och den buss jag tänkt ta var ännu senare. Snö, halka, uppförsbackar gjorde färden lite spännande, skulle han kunna komma  upp är  hållplatserna  låg i  uppförsbacke?

Det gick och jag hann. Ryggvätskeprov med  lokalbedövning var en ny erfarenhet. Likaså ordinationen att dricka kaffe. ( Och den var inte svår att efterfölja).

Men när jag nu hade laddat SL-kortet kunde jag ju förlänga äventyret.

Bredvid sjukhuset ligger en  T-banestation så jag gick ner i underjorden och poppade upp på ett annat ställe, där det också var blåsigt, snö och allmänt otrevligt.  Lokal ishalka på övergångsställen. Motvind. Blöta glasögon...

Som gjort för att fotografera (?), det ska inte vara för enkelt, då kan man bli blasé.

Blasé kan ju den här gubben vara, han har stått där ganska länge. (men han till höger rörde på sig,  ytterst försiktigt på isen).

Själv vände jag på mig och sökte andra motiv.

I gråvädret gäller det  att utnyttja de få färger som finns.

Det blir ju inte särskilt  färggrant,  men ändå lite spännande tycker jag.

Går man närmare  blir det  förstås lite mer mättat. Inte så mycket snö mellan motiv och objektiv.

Af  Chapman, bara en skugga av sitt forna jag.

.

Vart ska vi gå nu då?

Samma fråga ställde jag med, till mig själv...

.

En stund i en trappa.

En vardaglig trappa.

Den gröna påsen syntes inte i svartvitt.

.

Damen.

Ett par. Med raska steg.

.

Han var hungrig. Åt och drack medan han gick.

.

Polarna.

.

Tunneln.

I färg också.

Har de inte kommit ut t andra änden lär de gå där än.

snö idag

Jag tittade ut genom fönstret och såg att det snöade.

Det måste jag ju göra något åt, ta fram kameran till exempel.

Och gå ut och titta.

Där såg jag spår av snö...

Och jag tog några bilder.

.

Men alla lyckades inte, här blandade sig vanten  i leken.

Men jag tyckte det gav ett intryck av snöoväder.

Det snöar fortfarande, så jag skulle säkert kunna gå ut och ta fler bilder i mörker och blåst, men  har ingen lust. Har jag blivit för gammal och bekväm?

Ja här har flanören hamnat varenda gång, kanske dags att leda hem honom så han får vara ifred

Vid slutet av bron hamnar man här

Sedan gäller det bara att ta sig ner och ta sig dit bort.

Hit alltså, ett vältrafikerat hörn vid foten av klockan.

I svartvitt och regn...

I färg medan marken fortfarande var vit

Vänder man sig åt höger...

... ser man kiosken.

Går man vidare passerar man ett cafe...

...kanske som här i skymningen...

... värma sig med  lite kaffe om man blivit kall under promenaden.

Innan man fortsätter vandringen mellan husen...

Hemåt mellan husen.

   Jag tror flanören försvann därborta i mörkret för evigt, men jag har hans kamera kvar, så möjligen  kan jag förvalta arvet.