I går blev det en Sollentunapromenad, det var ett tag sedan, och idag föll vinterskägget.

Jag har ju förlagt mina promenader med kamera i grannkommunerna  den senaste tiden. Men i går tog jag en kort hemmavid, fast av bara farten blev den halvlång i alla fall , längre än jag trodde. Jag var ju lite trött och siktade  bara på en kortis. Det är den där kameran, det är den som driver mig till längre turer. Är den månne hungrig och vill ha mer? Inte mig emot.

Sol, promenad och lite blåst.

Nästan folktomt.

Det var en järnväg i vägen så jag behövde en viadukt för att komma under den.

Tre tåg på fyra spår dundrade däruppe.

Sen var det solen.  Den lyste fint ibland, men för det mesta för mycket och på fel ställe.

Här gillade jag ljuset. Dessutom gillar jag hur husen är placerade runt grönytan i bakgrunden. Men det syns förstås inte på den här bilden.

En gammal bekant dök upp. Måste ta en bild.

Bekantingen är förstås kyrktornet, som stuckit upp huvudet lite då och då i mina bilder.

En riktig motljusbild får  det bli också.

I morse.

Ja, i morse fick vinterskägget falla, det är inte längre metrologiskt motiverat.

.

Bofillerier och medborgare.

Min promenad på Söder närmade sig sitt slut och jag närmade mig Bofills båge.

Aftonen höll på att göra sitt intåg och skuggorna blev långa.

Jag betvingade dem först  med svartvitt, men lät dem senare få blomma ut i färg.

.

Motljuset var hårt som motljus kan vara och så fick det vara.

Medborgarna höll på att lämna sin Medborgarplats, för det mesta höll på att stänga

Och jag åkte hem.

En bro över lugnt vatten en solig vårdag häromdagen

Det var den dagen när pensionärerna spelade  minigolf i vårsolen och jag åt årets första glass.

Innan ridån går upp.

Ljuset var jobbigt, det var alldeles för mycket mot-

När täckelset har fallit

Där någon  har målat

Där det (nästan) finns bara bro och vatten.

Sedan gick jag vidare.

I förrgår var de bara två men idag ganska många

Sådana  här små vita alltså

Solen och värmen har fått fart på dem

De radar upp sig längs  grenarna. Även utan färg.

.

Men nog vackrast i färg.

.

.

.

Triss i vår.

En barriär mellan mig och våren.

Kontrasten mellan den nedsänkta "getingmidjan"  och parkens vårblivande gav mig en bild.

Tog mig över till våren.

Njöt  sol, grönska och folkliv.

.

Rundade kullen och då dök en överraskning upp i vårljuset. Min gamla skola!

Det är nästan 60 år sedan jag satte min fot där. Gick höstterminen i första klass,  sedan flyttade vi.