För ett år sedan och för en dag sedan.

Det dök upp ett påpekande  på Facebook (varför det nu gjorde det)  att jag  visade den här  bilden för ett år sedan. Det  fanns höstfärger redan då kunde jag konstatera.

När jag såg bilden, konstaterade jag att gick där  även igår.

Tog en bild åt samma håll mot samma nedåtgående sol.

Dagsfärsk höst, höstljus, inflyttning till jul och en undergångsbild

Börjar med en morgonbild från brevlådan, vid  morgontidningsdags. Apeln har tappat löven.

Men jag gillar ju ljusa höstbilder för  närvarande, så jag tog  en sådan också på andra sidan huset.

När jag varit på det lokala fiket  och långfikat  med nya  och gamla vänner tog jag en tur  till miljoprogramskolosserna och spanade in höstens ljus.

På andra sidan parken växer studenbostäder upp som närmsta granne till häktet och tingsrätten.

Inflyttning före jul enligt lokaltidningen.

.

Slut på fotbollssäsongen?

Solen strålar på nedgången till undergången. Den som går under järnvägen.

När mörkret föll

Så här års får  man börja en långpromenad hyfsat tidigt om  det inte ska börja skymma och bli mörkt innan man kommer hem. Plötsligt blev det ju november, vart tog tiden vägen? Och ljuset. Jag  har ju varit med om det förr, så jag borde inte bli förvånad, men ändå...

.

Först kommer de smygande och man märker att skyltarna börjar tändas...

...och bilarnas röda lyktor ritar streck i skymningen.

Sedan faller mörkret fort...

...och himlen blir himla färgstark.

Allt går fort nu, ISO-talen stiger, bländaröppningarna blir större och tiderna  längre.

.

.

Och ännu mörkare skulle det bli.

när det våras kan man säga, men varför finns inte "när det höstas"?

Jag höstar väl inte in så mycket  beröm för den rubriken, men det var väl ett tillfälligt överslag i hjärnan, som spydde upp den. Förvisso kan man säga "i höstas", men det är ju något annat.

Höstfärgerna har varit väldigt aktiva den här hösten, i alla  fall där jag har vistats, men  snart  avtar de och multnar bor. För att inte övergången ska  bli för  brysk gjorde jag en  bleksiktig  övergångsbild.

Men raskt återvände  jag till de färger som faktiskt fortfarande finns.

Ett stycke verklighet tolkad genom  fotografens  ögon. Kanske lite sagoboksrealism.

.

Stenar  kan också vara  sköna.

.

Höstfärgsrealism eller fotografdrömmar?

Ljusa bilder verkar vara min grej just nu

Vill man ta ljusa bilder är det ju bara att tacka och ta emot  när man ser ett vitt hus och solen skiner.

Men ljusa bilder handlar inte bara om  sol och ljus  och ljusa färger, utan också  hur  jag betraktar omvärlden, kanske med en ljus blick även när omvärlden är mörk. Ljuset kommer inifrån och bilderna får  anpassa sig

Vad gör dom på banken, när det är Allhelgonahelg?

Ljusa bilder kan  innebära  att de inte är onödigt mörka,  att jag exponerar och framkallar med tanke på det och inte låter  det mörka i bilden bli för mörkt, minskar kontrasterna kanske. Det  kan ju också påverka vilka motiv  jag väljer.

Kompisar som tittar på samma mobil, hur ofta ser man inte det idag.

Höstfärger har jag ägnat mig ett tag nu, man har ju formligen drunknat i  dem när man gått ut,  och jag har inte längre behov  att framhäva dem, genom kontrast i bilderna.

Men en del motiv  har ju kontrast och svärta inbyggda i sig.

.

En del bilder handlar helt enkelt om att fånga alla vinklar och vrår i närmiljön. Den ändras ju snabbt, så mycket som byggs här.

Inget attraktivt med utefika?

De här bli man förföljd av överallt.

Ett sätt att bli av med dem är ju att göra  en monokrom bild...

Det här var bara början på en långpromenad, den längsta på länge, nästan en mil. Kanske börjar jag krya på mig.  Det var mörkt när jag kom hem, och på slutet svårt att jaga ljusa bilder.