mörkertider. Dan-före-dan-inlägget. Med dan- före dan-före dan-före dan-före dan-bilder

Hoppas nu att det blev rätt antal "dan före dan" i rubriken. Inte för att det har någon betydelse, men rätt ska vara rätt. Jag har varit avhållsam  i en månad nu, inte tagit en bild, matat bloggen  med gamla bilder från de senaste åren. Men häromdagen var jag in till stan i ett ärende och spatserade i mörkret ett tag. Mörkret födde en längtan, jag  ville fota igen, så jag återvände till stadsmörkret en annan dag, med kamera och nyladdat batteri, för att se om vi skulle klara mörkret tillsammans.

Vi följde strömmen när vi klivit  av tåget.

Bara jag hade  kamera, de andra bar på annat. Julklappar? Julskinkor? viktiga  papper?

Ute rådde det upplysta svartvita mörkret, det som lockade mig.

Jag gillar  ju inte stativ och sånt  bök, så egentligen  är jag inte så kompatibel med mörkerfotografering, men stadens ljus och  moderna kameror gör ju livet lättare. Samtidigt innebär glasögon och sämre mörkerseende  att man inte alltid vet vad  man gör i mörkret. Men det blev bilder ändå. Som synes

Den här trappan har jag plåtat förut, så tydligen gillar jag den.Om inte annat duger den till att se vad kamera, objektiv och fotograf klarar av.

Kanske var det den ensamma damen jag fotograferade.  Många gånger kan det vara en smådetalj som gör att jag tar en bild. Men jag är inte en sådan där snapshot-fotograf som skjuter från höften. Det kan jag inte.

Jag  sökte mig in i den mörka parken. Ljus och mörker och vackert slingrande gångvägar  gillar jag. Kanske skulle jag ha valt att bli gångvägs-arkitekt  som yrke? Med specialitet sköna kurvor?

Allt behöver inte vara skarpt.

Men skärpa kan ju  ge  ett annat intryck. (Det är samma vägstump).

Mera mörker.

Mörkret kan kanske kännas lite skrämmande.

Då är det är bra med väl upplyst lekpark  men lyktorna  är besvärliga motiv.

Dessutom tror jag inte att det  objektiv jag hade på är särskilt lykt-vänligt.

Det fanns både barn och vuxna i parken så mörkret var nog inte så skrämmande.

I en annan park satt någon med huvudet i mörkret. så bilden fick bli dom  den blev.

Och här var ljuset också besvärligt.

Så jag slutar nog nu innan ljuset blir  ännu besvärligare.

Och i morgon är det julafton, så då blir det bilder  med färg

Men jag kan ju önska god jul  redan nu!

M

November -- ljus, mörker och väder

Andra novemberavsnittet i min adventskalenderinspirerade  månadsuppdelade krönika med bilder  från blandade  år.

Under betongen.

Novemberregn. Skönare väder finns.

Novembersnö. Såg jag inte mycket av  i år.

November-is.

Längs en novemberväg.

Så här ser det inte längre ut. Men det gjorde det en tidigare novembermånad.

Jag skrev förut att jag inte skulle göra några decemberinlägg, men delar av  läsekretsen har hört av sig och klagat: "En riktig  adventskalender  måste ha avsnitt 23 och 24 också!!!"

Så nu blir det så.

novemberpussel och novemberljus.

I november är det mörkt ute

Då kan man kura inne i stugans mörker  med brasa och pussel.

"Kan det vara den hör du  söker?"

Passar den?

.

Samtidigt porlar det ute.

.

.

Novemberhållplats.

Kista.

Sollentuna.

Ljus i mörkret.

...och i svartvitt.

Det här blir  det näst sista inlägget i min månadsadventskalender. Sedan  är jag ju ifatt månaderna efter ett år på 22 dagar.

Oktober del två, fyra dagar före jul.

Det blir en liten höstutflykt  för några år sedan som får bli andra representanten för oktober. En sorts återanvändning? Eller repris...

Vad kan det finnas här?

.

.mm

Bäst att titta efter.

Bara vanligt vatten.

Hand i hand

.

Vad finns det här då?

Skönt att vila en stund?

mm

m

Här har jag köpt biljetter  en gång i tiden

Så kan det vara i oktober..  nu återstår bara november, för något december tänker jag inte bjuda på i denna  besynnerliga adventskalender...

mm

Efter september följer oktober

Oktobermörker kräver ljus.

Inne och ute.

Man kan åka.

Man kan gå.

Man kan ta svartvita bilder.

Man kan plåta gula höstlöv...

... eller gula kranar.

Vanliga banala lönnlöv fastnar också på oktoberbilder

.

En blek oktobersol.