längs vattnet gick jag en dag, när skönheten uppenbarades.

.

Solen sken så fint, det var nästan som vårsol, även om det inte är vår  ännu och jag kände hur fint jag mådde i ljuset.

På andra sidan vattnet stod ett hus  och solade sig, det kanske mådde lika bra som jag.

Realism  eller skönhet?

En sådan här dag fick skönheten styra, eller ska jag kalla  det överdriven realism?

Den här bilden började som en realistisk bild i svartvitt, men  skönheten fick ta över.

Lite som " Skönheten  och odjuret"?

.

Uttrycket fick dominera över sakligheten när jag  gjorde i ordning bilderna.

Den här bilden blev vändpunkten. kanske inte när jag tog den, men när jag bloggade.

Jag  hade aldrig gått den här gångvägen förut och  blev lite förvånad när jag såg huset, men jag stannade bara till  som hastigast och tog en bild. När jag kom  hem och såg bilden insåg jag att jag passerat huset många  gånger genom åren, men inte här nere utan på gatorna däruppe, i bil, i buss,  på cykel och säkert även till  fots. Tänk vad perspektivet kan luras.

Jag tror inte att huset var sådär ljust i verkligheten och jag tror inte gräsmattan hade den där färgen, men jag lät bilden förbli så, för det var på något  sätt så, att den här bilden i  all sin enkelhet uppenbarade den där skönheten, som jag sedan hittade även i  de andra bilderna.

på väg var jag i går, och kameran med, och tillsammans tog vi bilder

Jag fick ju promenadabstinens medan jag influensade och igår kände jag mig begränsad av hemkommunens begränsade motivvärld, eller så behövde jag  omväxling, så jag lät SL transportera mig in till  den kungliga huvudstaden.

I fickan hade jag  en kamera,  en sådan där liten en, som ryms i fickan.

Jag hamnade i  stenstaden och  där hittade jag bilder. Jag  plockade upp kameran som rymdes i fickan och lät  den rymmas i handflatan i stället och så övade jag på det där som är så vårt, att fota utan att titta  i någon sökare, lite på en höft.  Jag är urusel på det. Men siktar man på ett hus på  nära håll borde man ju inte kunna missa.  Med vidvinkel finns det ju beskärningsmarginal så man kan räta upp bilden efteråt. Och bilderna här i bloggen tål att förstoras, ja de kan faktiskt vinna på det, fast  kameran den  är liten

Går man bakom damen kan man ju knappast missa baskern (eller vad det är hon har på huvudet).

Gatubild  eller gatufoto? Jag bryr mig inte, jag fotar likadant ute i skogen som inne i staden, miljön kvittar  mig lika.

Ja, det är en människa i bilden, och det avsiktligt. Jag inväntade ögonblicket. Tittade framåt och höll  kameran r riktad åt sidan.

Ibland kommer skuggorna smygande.

Vägen vidare (eller vägen upp i mitt fall).

När jag kommit upp, såg jag världen på ett nytt sätt.

Det var bokrean(och ljuset) som fick mig att ta bilden.

Lev, njut, älska...

Kanske var det här som promenaden började, med den nya promenadkameran i handen  eller fickan.

Panasonic GMC5 + Panasonic 14mm (28 mm ekv) Den lille är alltså en   m4/3 systemkamera, inhandlad när det var utförsäljning.

En Slussenkvartett

Passerade  Slussen igår och det var sig inte likt. Det  kan man numera säga varje gång  man passerar där  om man som jag bara är ströbesökare. Var gång kan man hitta  ett nytt  sätt att gå vilse bland betongklossarna som tycks flytta  på sig  hela tiden. Eller så följer  man folkströmmen och hoppas att det  är rätt ström man följer.

De senaste gångerna jag  passerat här har det varit vintermörker, men igår slösade aftonsolen med fasadbelysningen. Det känns nästan överdrivet onaturligt i bilden, men verkligheten var också överdriven.

Gjorde också en monokrom variant av överdrivenheterna.

En annan vinkel på grannlåten.

Och en  Katarinahiss utan hiss.

Måste nog återvända hit när det blir  ljusare också, så att jag ser vad jag gör och var jag ska gå.

Två bilder och två vykort från dagens utflykt -- det är skönt att vara igång igen

Jag tog en  halvlång promenad hemmavid i går och fann att det gick bra! Återhämtad från influensan och vidhängande efterverkningar?  Verkade så, så jag drog iväg in till stan, med Hornstull och  Galleri Korn i sikte, och de fina svartvita bilderna där.Andra har bloggat bra om det så jag visar bara  en bild som påminnelse. I morgon är det sista dagen.

Men för  mig var ändå  den stora upplevelsen att vara igång igen, efter några snorslemmiga veckor. Och den lilla kameran som ryms så smidigt i fickan var  med. Den passar  mitt sätt att fotografera på något sätt. Promenadfotografering?

Bilderna

Jag såg de gula ränderna kring  spåren i snön. Det  är sådant jag gillar att upptäcka.

Eller kanske plötsligt  se  en infrusen låda i solen. Det är sådant som kan  göra  en glad.

Vykorten

När jag förflyttat mig från Hornstull till kalla och blåsiga Slussenmaskineriet kom det blå vykortsljuset, så det blev två vykort i dagens skörd också.

Vykort 1.

Vykort 2.

Tack för idag, slut för idag!

Tolv edsvurna män eller motstå aldrig en frestelse.

Frestelsen såg jag ju redan när   jag tog bilden, men den andra associationen  fick jag först nu.

Bilden är från ett Tårtan-fika för ett tag sedan Har jag förstått  Bengan rätt  är det dags på  onsdag igen (men kolla hans blogg  först för säkerhets  skull.