Egentligen fotograferar jag inte längre för att ta bra bilder. Jag tar bara bilder som är roliga att ta.

Det  blev en söndagspromenad trots allt. Jag var lite seg och hängig, men tog mig så småningom ut i det vackra vädret. För säkerhets skull stoppade  jag ner lillkameran i jackfickan, och det var bra, för då blev det  både bilder och en längre promenad. Kameran har  liksom en tendens att förlänga promenaden.

Första gången kameran  for upp ur fickan var  när molnen reste  sig  ovanför sjukhuset som genomgår en omfattande och genomgående behandling från topp till tå.

En bild som var rolig  att ta.

En annan bild som var rolig  att ta var den här. Molnen  är fortfarande  med  i leken.

Sedan tog  jag några bilder som var roliga att ta, men  som inte var något roliga när  jag  kom hem, så dem får ni inte se.

I stället fastnade jag för den här  barrklädda kullen.

Den här var tydligen också rolig  att ta, eftersom den blev till.

Och det här  med "roligt" i texten går  också att översätta till "sådant  som inte stressar mig", vilket kan vara mycket numera.

Här ska rivas, här ska byggas

Bostadshusen äter sig sakteliga in i det gamla industriområdet. Kommunen ska få tusentals nya lägenheter de närmaste åren, och ständigt ser jag förändringar  när jag är ute och går.

Rivningsobjekt.

Men kanske också fotoobjekt för hembygdsfotografen. En ny hembygd växer fram. Mycket har ändrats sedan jag flyttade hit för tio år sedan.

Två kyrkor, men olika. Och ljus därtill.

I skuggan av den gamla kyrkan. 

På kyrkgången hade precis en rad ungdomar passerat, livligt diskuterande livets väsentligheter: Iphone  och Samsung.

.

Skuggor här  med, men här hördes  inga samtal, bara trafikens brus.

Nu är det visst på gång

Kanske skulle man gå ut och fotografera någon  dag, det här  som jag såg idag.

Det här till exempel.

Det ser ut att vara  mer på gång.

Jaha , då var det fotograferat.

Bara lite gångtunnelspoesi med lillkameran , så här en fredag i April.

Fyra scener, men scener ur blandade verkligheter.

På ett museum kan det finnas många  scener, iscensatta av museét, eller av skaparen av de föremål som är utställda.

Men här  skapade de två  herrarna en ny scen när de fick kameraproblem på museum.

Här tyckte jag att  jag hittade  en utomhus-scen, ute i verkligheten.

Kanske träd med skulptural kraft.

En snilleblixt på den urbana scenen?

Plötsligt, när jag vred på huvudet träffades mitt öga av reflexen.

Den färgstarka scenen.

Jag kunde ju också ha kallat det  "fyra överblivna bilder". Men det hade varit tråkigare, och jag tycker det ska vara roligt att blogga.