När morgonsolen väcker staden, då vaknar även kameran och änderna sitter på parkett

Att följa vattnet brukar kunna vara trevligt och samtidigt  ge bilder.

Det stämde den här gången också. Och änderna var där.

.

Husen speglar sig i vattnet och tappar  sin form (förstora så får ni se.)

Fler änder.

.

Söndagspromenad.

det är roligt att göra tavlor

Blog-tavlor altså, sådana jag gör för bloggen. Med ram, liten och diskret eller lite mer synlig. Men i praktiken förstås vanliga förstorbara bilder.

.

Fika på bryggan.

Spanare?

.

Rinnande vatten lockar fotografen om ljuset är rätt.

.

En  viloplats.

.

Lite annat manér

Älven.

Fristående fortsättning kanske, eller mer från samma plats. Utan så mycket vatten

Seghet i skrivhjärnan fördröjer produktionen av blogginläggen, medan bilderna samlas på hög. Ibland  bara trillar  orden  ur mig, men nu får  jag tvinga fram dem, och det som kommer ut  kanske  inte ens är de rätta orden, så att  det bara  blir en surrogatberättelse. Eller är det bara förändringstakten som  är för snabb, så att orden är gamla, redan när de  kommer på pränt.

Trädet och  barnen.

Trädet kanske är en  symbol för  det bestående medan barnen får symbolisera  framtid  och förändring. Men det visste  jag inte när  jag tog  bilden.

Eftersom det här är ett gammalt  järnbruk finns gamla längor för smederna.

Men idag är smederna borta och nu är det en plats för pensionärer, turister och flyktingar.

Dotterns pojkvän rekognoserar.  Är man turist om  man bara gör en dagsutflykt? Kanske en staffagefigur.

.

.Höstfärger i parken.

Viloplats med utsikt över vattnet

En väg  därifrån.

En bro får markera en  paus i bloggen, tills jag  vilat  och  hittat nya ord, de som kommer nu är  så trötta  och sega att de  nästan snubblar innan de når sin  plats i texten.

God  natt.

Bilder vid vatten bortom hemkommunen

Mest rör jag  ju mig nuförtiden inom hemkommunen eller i  SL-land på bekvämt avstånd, men i helgen Bjöd dottern på  en road-trip med utgångspunkt från lärdomsstaden en bit norrut, så jag fick vidga vyerna lite.

Jag tog förstås med mig en kamera, OM-D5.an som väl snart får betraktas  som en trotjänare, och på den satt Sigmas 30mm-glugg (som en lång normal eller ultrakort tele). Och med det får tekniksnacket vara slut. Det roliga  med  att fotografera är  ju ändå bloggandet och promenerandet, och skönheten i att  ha en enkel utrustning.

Vi hamnade  vid vatten, så det blev en del bilder med vatten. Med ett hus till exempel.

Eller bara  ett hörn av huset.

Höstsolen gav ett lagom ljus för att sätta färg på  bilderna.

.

Träd vid vatten.

En del av bilderna blev svartvita vid  hemkomsten.

.

Och en del saknade vatten, men får  vara med ändå.

Sista bilden för den här gången. Läggdags för de små?

Men det kommer mera. Bilderna står nästan i portgången och stampar för att vara  med, men jag måste hyfsa till dem lite för att bli presentabla, än så länge är de för råa.

Var är nu alla fina förslag till bloggrrubrik, som snurrade runt i skallen, igår när jag gick i skogen? borta kanske.

Men bilderna finns kvar, och den  mest otypiska kommer först. Asfaltpoesi i gårdagens sol. Men det var  här  vandringen började, för här tog jag fram kameran.

Sedan gick jag, annars hade det inte blivit några bilder. Men det är ju en självklarhet, så varför skriver  jag det. Kanske för att ord och bokstäver annars bara ramlar ut ur skallen och måste fångas upp innan de trillar ner på golvet och går  i kras.

Blandad  trafik i tunneln, men jag  gick motströms. Då kan inte fordonen anfalla bakifrån.

Skyltar i eftermiddagssol.

Jag valde  den smala vägen.

Den som ringlade genom skogen...

...och ibland knappt syntes

Jag trampade fram på vackert underlag.

Ibland fanns det ingen stig  alls.

Då fick jag koppla på intuitionen, för lokalkännedom hade jag ingen, har inte gått  här förr, men det var ju ljust och solen sken, så en huvudriktning  gick ju  att gissa.

Och plötsligt hade jag  hamnat i en gammal landsvägstavla. Där hade jag gått förut.

Där fanns det springare  och löpare, precis som i schack.

Men där  fanns också Pokemonjägare. De hade hittat ett gym.

Jag tror att det  var en lillebror som var jägare och en storebror  som  var coach. Och  så morsan som chaufför.

Och bilderna tål förstås att förstoras.

Ja