Dags för svartvitt?

Jag har ju hoppat fram och tillbaka mellan färg och  svartvitt den senaste  tiden, är det månne dags att bestämma sig?

Det kanske är ett sätt att anpassa sig till höstmörkret.

Tycker tydligen silhuetter också  är passande.

en regnskur.

Men jag har en föraning om att jag kommer att  bli fägrggrann igen.

Den gula bussen, det röda fönstret, det gröna gräset och det orange huset skulle aldrig överleva i svartvitt.

Ja, tänk er den här bilden i svartvitt, den gula bussen skulle bara vara något litet grått, knappt synligt, utan färgerna.

.

Den här bilden skulle väl överleva lite bättre i färglöst skick, men visst skulle den mista litet av sin framtoning.

.

Grönt är gräset, och det måste det väl vara?

.

Men kanske är den här inte så färgberoende

.

Eller har jag helt fel?

Var är bussen?

x

Inte lika fräscht,kanske.

Något annat än det gröna gräset framhävdes.

.

Och här ,har färgen så stor betydelse egentligen?

Det började med tre gavlar. Men fortfarande fanns färgen kvar.

Vadå början, det pågår ju hela tiden. När det inte går bakåt.Två steg framåt och et steg bakåt ger  i alla fall rätt riktning. Värre är om det blir tvärtom, ett framåt och två  bakåt, då kanske man  är på glid och behöver spikskor. Och så är det Dagny-fika i Uppsala i dag , men fika finns i  min närhet också  om inte haspen  är på och blixtlåset i västen krånglar. Och  min trötthet måste respekteras.

Så jag sitter här och filosoferar i fritt  fall och undrar vart orden leder mig.

Ragnar har namnsdag idag. Jag kände  en gång i tiden en  Nils  Ragnar, ett barnhemsbarn som kom vandrande från  Värmland. Han hejade på Djurgården  och var bra på att gräva diken.

Gavlarna

Gavlar skulle det ju handla om, det står  ju i rubriken, så då ska jag  försöka hålla mig till det.Ovanstående hus med dubbelgavlar, om det nu inte är två hus  som står   på  rad, hittade  jag under sommarens eskapader i Centraleuropa. Jag gillade inte  bara huset/ gavlarna som sådant, utan även alla små detaljer, stolpar, ledningar, kranar och liknande som  ses i silhuett i bilden. Nu har bilden legat länge och väntat på att få bli publicerad, men nu får den  chansen  att  hamna i rampljuset.

Några månader  senare, med ovanstående bild i minnet, fick jag idén i skallen  att försöka fotografera  en  gavel i  närmiljön  på  liknande  sätt. Så här blev det.

Under förra helgens utflykt  till Gysinge dök den tredje gaveln upp, med rödfärg  och vita gavlar.

Där försvann färgen och det svartvita föddes, det svartvita som dykt upp i de senaste blogginläggen. Även  utan gavlar. Och i den här bilden dök också upp en väg att vandra.

Kommer svartvitt att bli min stil ett tag?

.

Eller kommer färgen att smyga  sig in ibland?

Och bilderna mår som vanligt bra av att förstoras.