det såg ut att bli skymningsljus, så jag gick ut.

Gick upp  illl fjällvägen , men  såg  inga fjäll...

Däremot  såg  jag  höstfärger.

Vid skogens  bryn...

.

Inne i  skogen fanns  fler  tecken på  höst.

.

Men  allt rött är inte hösttecken.

Skymningsbilder

När man  kommer där  och går, märker  man  att  något  ändras.

Håller  det på att  bli skumrask?

Nä,  lite ljus har skogen  spart  åt  mig.

Och ett eftermiddagståg kom det också

Svartvit eftermiddag får bli slutbilden.

promenad,förstås, det är så jag fångar bilderna och för närvarande med nya objektivet oavsett om det passar eller ej

Att promenera med teleobjektiv kan  synas vansinnigt även  om  det  är  en  zoom, men  omväxling  förnöjer. Dessutom var det roligare  än  jag  trodde.

Det är inte så långt hemifrån till det stora  väg bygget, det som borrar  sig  neråt. under Mälaren

Här kan man inte promenera längre.

Vägen  är  numera  återvändsväg  för  bilar och många morrar förargat uppför backen efter  upptäckten.

Men för  cyklister och fotografer till fots  är det  fritt fram.

Trafikverket har samlat  på sig en  rejäl hög.

.

Kraftledning och  nypon.

Eller tvärtom, nypon och kraftledning.

Är det verkligen sånt här  man ska  ha  tele-zoom till?

.

vid vattnet

Mellan träden  tittade vattnet  fram.

Man kunde se över  till andra  sidan

Något  flöt i  vattnet.

En gul båt fanns  därborta.

mm

Vattenvegetation.

Därborta är  ju båten   nu, med  två  fiskare (eller  metare?).

.

Fåglar fanns  där också!

.

Efter en tid av skåprensning, skrivbordsdsstädning och snålbloggande drog jag ut i fredagsskymningen

Mina  blogginlägg  har  varit rätt spartanska  ett  tag, nästan  ordlösa, enstaka bilder, ganska innehållslösa. Kanske en behövlig  vilopaus. Men också datorstädning.

Men  igår, som ändå varit en innehållsrik dag  som började  med  läkarbesök, och fortsatte med  annat, rann plötsligt foto- och promenadlusterna till, så jag drog iväg med SL:s hjälp och for några stationer norrut. Med mig hade  jag kameran  och den  där  nya zoomen. Telezoomen. Roligt med en ny  leksak  att leka  fram bilder med.

När man går ut från tåget, kan  man inte undgå att  se det  här  trädet.

Jag har sett det  förr, och  jag har fotograferat det  förr, men  nu behövde jag inte  gå upp  till trädet utan kunde stå  kvar  på gångvägen. Åldersanpassning  eller slöfotografering?

Men perspektivet  blir  kanske  inte alltid så lyckat

.

Vägkorsningen

katten fångade min blick, och  även  fallfrukten , som  bidrog  med  lite  färg

.

Sedan  kom en  dam som övertog  kattens  roll.

Hon  fick sällskap av några vägskyltar

.

 hon klarar sig  nog  bra själv.

Men den  gula  färgen följde  mig  när  jag  gick vidare.

Först  när  jag kom till det  öppna  landskapet, försvann det  gula.