Snart är det slut på novembermörkret. Men det ersätts förstås med decembermörkret.

Jag lyckades  inte hålla vare sig  mig själv eller kameran torr under den här lilla promenaden, trots att jag tog skydd inomhus ett par gånger längs vägen. Allraminst kunde jag hålla glasögon och sökare torra.Och så var det mörkt, så jag var fumlig också. Alltså nte så ljust som det verkar på den  här bilden.

Den här bilden känns mer representativ  för hur det var.

Samma bro, men  i färg.

Längs sista biten hem kändes det mest såhär.

Blåsväder och regn och ömmande nackmuskel inbjöd inte till promenad så jag blev bokmal i dag.

Läsfåtöljen var skönare än vädret så jag bosatte mig i den  idag. När man dessutom läser en bra bok fastnar man gärna där. Men nu är boken färdigläst, så jag  tar mig friheten att publicera ett par gårdagsbilder.

Glassgubben stod och tittade på mig.

När jag tittade åt höger såg det ut så här.

Det var nog skönare inomhus. Ute både blåste och regnade det, plus att det var mörkt, så det var inte lättfotograferat. Det var också första gången jag använde ISO12 600 på allvar. Jag beslöt mig för att testa efter torsdagens mörkerfoto på Söder, där jag  kände mig begränsad av att  nästan hela tiden vara  beroende av stöd, på ett eller annat sätt. Nu kunde jag  köra  med "normala" tider och bländaröppningar och frihandsfoto. I stället får  man dras  med brus.

Vad jag läste?

"Hur ska det gå för Pinnebergs?"

Adventsljus? Ja på mitt sätt.

Det får bli en kavalkad  av ljusbilder från den gångna veckan.

Grönt ljus på Södermalm.

Arbetsplatsljus.

Mest mörker.

Söderkulor i blandljus

Sollentunaljus.

Adventssångare.

 .

Trevlig  Advent!

Den svarta fredagen har blivit till blåsig lördag, men i bloggen är det fortfarande mörk torsdag

Det borde ju ha funnits trevligare och skönare saker att göra, än att traska omkring i mörkret och oredan vid Slussen, kan man tänka, för inte  kan det vara  med tanke på  sällanbesökande fotgängare som avspärrningar och hinder är uppsatta.

Det gäller att slinka in där  man kan.

Kravallstaket och betonghinder?

Men jag tog mig till Afrika i alla fall.

Vad jag minns  var det en järnhandel som låg här på min tid i trakten. Bokhandeln låg längre till vänster, på andra sidan porten.

Jag blickade  jag norrut i stället.

Kyrktorn och andra torn.

Det var onekligen rörigt här.

Så jag gjorde som många andra, sökte mig därifrån.

Sedan vandrade jag vidare in i mörkret...

Och i realtid är det dags för kaffe.  Trevlig lördag på er alla!

Black friday, Black Sabbath, eller en black om foten, räcker det inte med att det är mörkt ute?

Vi behöver väl inte mörka ner det extra så här års, det är mörkt ändå så fort, så man hinner knappt  med att upptäcka att det  är ljust en stund, där mittemellan gryning och skymning. Så var det i alla fall i går när jag var in till staden staden igår och plågade kameran i mörkret. Jag tog ganska många bilder där i mörkret, kanske var det så att jag och kameran tränade mörkersamarbete. Vet inte om jag plågat den såhär mycket förut, på en  och samma gång.

Vi hade hamnat vid  Slussen, ja  hamnat och hamnat, jag hade styrt kosan dit, så det var ingen tillfällighet. Det var mörkt där redan i förra blogginlägget och ljusare blev det inte med tiden. Jag bestämde mig för att ta några Slussenbilder, trots att jag plåtat där en hel del förut, men inte när det varit så här pass mörkt, tror jag.

Först blev det speglingar i vattnet.

Sedan vek jag in mot själva slussen, barndomens marker.

Öde låg slussvaktens tillhåll.

Men det fanns också färg där under betongen.

När jag kom ut på Saltsjösidan hittade jag ett "förargelsens hus"

Men sedan tog jag mig upp ovan betongen.

Och där hade ISO:t nått 3200, och där låg det kvar resten av  mörkervandringen, som också blev en utforskning av kamerans mörkeregenskaper, som jag ännu inte gjort fast jag har haft den några år. Kanske blir det mer mörkerfoto framöver, om snön dröjer.