Klämma in en blogg om en klämdag som var en mellandag, och syrak på morgontidningen

Gårdagen  var ju en klämdag i almanackan, men fotografiskt blev den en mellandag, lite trött som jag var av tidigare långpromenader och en snörvlande näsa och kraxande hals. Lägg därtill turbulenta vindar i grannskapet, så blev det tunt med bilder.

Det var tunt  med folk också.

Och så är det detta med dagens morgontidningar. En hel tjock bunt i brevlådan, men skakar  man lite på den sönderfaller den i sina beståndsdelar, en massa bilagor och reklam och kvar är en anorektisk tidning, dessutom med konstigt papper och   så dåligt häftad att vill man vika den till bekvämt fåtöljformat blir det bara ett inferno.

Jag funderar starkt på att övergå till elektronisk morgontidning.

Ett tåg. Även på tåget vill man kunna vika ihop tidningen. På 70-talet  var det inget problem, trots att tidningarna var både större och tjockare och mer läsvärda. Det var bättre förr, och den här gången är det inte bara  en klyscha.

Och ja, ni ser hur lite folk det var ute i går.

De där bilderna är så djävla fula att det måste vara något med dem...

Reaktionerna på bilder kan ju vara olika och blandade, njutning, avsky, oförståelse, glädje, beundran, eufori insikt... Ja jag vet  inte allt vad som kan dyka upp. Och ibland blir  det platt intet...

Igår kom jag hem med de här bilderna och de  har överlevt natten, så de får väl hamna i bloggen.

Inte kan det vara  för att de är så vackra som jag fastnat för dem.

Jag är ju inte så mycket för  att verbalisera uttryck, intryck och känslor i bilder. egna eller andras.

Så får det bli den här gången också. Jag visar bilderna, andra får se om de ser något.

När jag tog bilderna hamnade det mest om intuition. Och ljus och mörker.

Det är ju ljus och mörker som skapar bilderna.

Men det är klart, även årstiden kan skapa bilder.

Och när jag så småningom kom hem, trött, törstig och hungrig kom jag på att jag inte kom ihåg hur  man  bevisar pythagoras sats. Visserligen är det nog 50 år sedan jag gjorde det sist, och det är  ju egentligen en barnlek. Men jag kom inte ihåg vilken figur  man ska konstruera. Det var kruxet. Men farbror Google hittade figuren åt mig och då  var allt klart som korvspad.

Och så läste jag i SvD:s ledare att Moderaterna stängt sina hjärtan igen...

Träd, träd ur trädan fram! Vägra lönlöst lövlöst! En och tall förstår förstås ej ett barr. Skog och mark eller en park?

Rubriken  rann ur mig före frukost, så då var dagens motiv givet. Jag  behövde en skog, eller åtminstone en park, ja  i värsta fall bara några träd. Så,  då var det ju bara att ge sig ut på vandring.

Nu, ett antal  timmar senare, kan jag konstatera att  jag såg många träd idag.

Det första som fastnade i  kameran.

... och det sista.

Och däremellan en  massa  andra trän, den här fallna  hjälten till exempel.

Dagens trippel från Sollentuna

.

Högtflygande planer?

Helgpromenad?

Längdhopp eller tresteg?

.

Paraplyerna i Sollentuna

Det regnade en stund igår. Då kom paraplyerna fram.

Paraply under tak.

Paraply i fönstrets spegling.

Och en massa blått...

...och rött.

Det var  väl ungefär därför jag tog bilderna.