På väg igen

Ljuset var så fint när jag gick hemifrån

Jag har sett i andra blogginlägg att man kan fotografera  hur man matar fäglar, så när jag såg trädet var det bara att ta en bild. Den blev tydligast i svartvitt.

Sedan var det novemberljus (inte blomman utan det som är snålt  så  här  års).

Så här  kan det bli med novembermotljus.

Mannen som går där är från Rumänien och är grekisk ortodox. Han  vet ungefär lika mycket om mig. Vi hade inte så många gemensamma ord.

En fotograf! Men han filmade bara.

Novemberljuset igen!

Jag gillade ljuset, men också kubismen i motivet.

Och lite till novembermotljus.

Men det här var bara en början på promenaden.

I väntan på regnet

m

Jag stod utanför  köpcentrats glasdörrar, i den lilla nischen under tak som skyddar mot regnet, där rökarna brrukar stå och mannen  i rullstol brukar sitta och lösa dagens sudoku när det är vackert väder. Nu satt han och sög på resterna av en fimp och kunde inte förstå vad  jag  skulle ha min kamera till i det här vädret. Om han hade haft sin kamera med skulle han fotografera nakna kvinnor med den.

Själv studerade jag speglingarna i vattenpölen och fötter som passerade.

mm

Till slut fastnade ett par i en bild.

Vädret lockade mig lite till ett diffust uttryck. Kanske var det dropparna och imman på glasögonen som inspirerade.

mm

mm

Kvällens annalkande ljus och stämning lockade också till en bild.

Det regnade så våldsamt så jag och kameran sökte skydd inomhus

Det kom ett kort men lite otäckt blåsigt regn, tillräckligt för att spegla skyltarnas upplysthet.

Det var skönt att fly in i köpenskapens varma och upplysta tempel. Det finns ju faktiskt motiv här också, även om jag inte ägnat dem så  stort intresse tidigare. Undrar om landskapsfotografens öga kan anpassas till  den här miljön? Det ar ju redan vant  sig vid gatumiljön, så kanske det här  kan gå också.

Men  det känns fortfarande lite obekvämt.

Kommersialismens motiv och locktoner dominerar här och hur roligt är det i längden?

Man får väl vänta in de mänskliga inslagen.

v

Eller koncentrera sig lite mer på de arkitektoniska formerna, och ta människobefriadee bilder.

Runt rulltrapporna kan det uppstå små titthål till andra plan. Och är bilderna svartvita försvinner ju färgernas locktoner, så att motivet blir synligt.

Kanske är det öppenheten mellan våningsplanen som alls gör det lockande att fotografera här?

Miljöbild eller ren och skär reklambild?

När mörkret sänker sig så här års gäller det att hänga med, så man får något med av ljuset innan det blir nattmörkt

Det var precis vad jag gjorde idag, väntade till det började mörkna. Inte med flit,  det bara blev så, satt inne lite småfrusen och gjorde onödigheter, medan vinden ven utanför och förde oväsen.

b

Men jag kunde  ju inte sitta inne hela dagen, lite luft måste jag få,  men då hade redan sammelsuriet av färger  tänts och man fick vara aktsam  vart man riktade kameran, för  att inte få något  alldeles vederstyggligt.

Eller så tar man helt sonika bort färgernas pockande lyster och träder in  det svartvita lugnet.

Idag var det dessutom det sköna blöta ljuset !

mm

Men även då kräver somligt färg.

Vem bestämmer det? Motivet i samråd  med fotografen förstås.

Tomhet, ensamhet, gemenskap.

Tre bilder från gårdagens promenad.

En tom väg.

En ensam vandrare.

Promenad i grupp