Scannat gamla bilder ur den gamla plåtburken igen

Jag gav mig på fyra kontaktkopior 9 x 6  cm den här gången, fyra bilder utan annat sammanhang än att de är gamla, att de låg i burken och att jag inte vet särskilt mycket om någon av bilderna. Fotografen är okänd i alla fyra fallen, men bör ju ha haft något samband med min far, eftersom det är hans gamla burk, och honom kan jag inte fråga, för det är 25 år sedan han dog.

Den första bilden fick behålla sitt skräpiga utseende, jag orkade inte städa den, men det kanske förstärker intrycket av gamla tider.

Vem? Var? När? Ingen aning, alltså.

Nästa bild borde gå att identifiera med hjälp av torn och byggnader på bilden

Mannen på bilden är troligen min far. Det skulle kunna vara någon av hans bröder också, han hade ett halvdussin,  och ibland är de svåra att skilja åt på gamla bilder. Men jag satsar en slant på pappa. Bakgrunden hoppas jag någon annan kan satsa på.

Här är det ganska säkert min far och min mor på bilden. Gissningsvis hör den främre damen ihop med fotografen. Miljön är ju ganska anonym, så den är nog svår att gissa på.

Sista bilden är däremot inte svårgissad, ett ganska välkänt motiv. De svarta fläckarna är autentiska, de finns på bilden.

Sedan är frågan hur gammal bilden kan vara. Hur mycket information finns i bilden för att kunna sätta en tidsgräns. Mina första minnen från platsen är tidigt 50-tal, och här saknas saker jag minns, men hur långt tillbaks i tiden ska man gå.

Letar mig vidare över holmen

Både ljuset och aktiviteterna avtar på holmen, när tiden går mot afton.

I öppningen mellan de betydelsefulla husen ser man ut till andra betydelsefulla hus från olika epoker.

Lugnet  och aftonmörkret sänker sig över torget.

Och hösten manifesterar sig även nere mot vattnet.

.

Höstskymning över Riddarholmen.

Jag var på väg till Gärdet, men för att slippa tjurrusningen  vid Centralen och de packade perrongerna på T-Centralen tog jag en omväg till fots, eftersom jag hade tid på mig. Givetvis hade jag en baktanke med omvägen, en baktanke med förhoppningar, att jag skulle kunna hitta några motiv längs vägen.

Vatten, broar, gångväg parallellt med järnvägen, grå himmel, kyrktorn, skulle  det vara ingredienser nog   för att räcka till en bild?

Norstedts.

Det anrika gamla förlaget och de moderna blå bokstäverna räckte till för att skapa ett motiv och en bild. Kyrktorn och annat var inte tillräcklig krydda i grådasket, och ljuset (snarare dess frånvaro) var i sig inget motiv, och mörkret hade ännu inte blivit så mörkt, så det dög inte heller som motiv.

Två ljusfläckar i vattnet kan dock räcka för att väcka fotografens bildsinne. I alla fall den här fotografens.

De två turisterna till höger i bilden hann tyvärr ta ner  sina kameror från ögonen, men det hade väl ändå inget sett om de haft. Och till höger en glimt av Söder.

När jag vände mig om och tittade på Mälardrottningen visade hon skuggsidan mot mig, så jag satsade på en silhuett (om det nu överhuvudtaget behövs en bild till av detta, ett av Stockholms mest fotograferade motiv).  Men jag fotar ju för mitt eget höga nöjes skull, och för att mata den hungriga bloggen med bilder, så att jag har något att skriva om, och ddå fyllde ju bilden en funktion.

Norstedts II.

Sådana här speglingar har jag fotograferat mycket, men då har jag oftast gått närmare eller beskurit motivet på annat sätt, men här lät jag skiten runt om vara kvar, och då får ju bilden en helt annan karaktär. Knappast förskönande sådan.

Sökte mig vidare och fann vägar att följa. Tänk om man skulle gå upp här...

Ett drama mötte mig, sedan snurrade jag på kameran och mämtade en plastpåse i min experimentlusta

När jag klev ut genom bakdörren i morse möttes jag av ett av naturens egna små draman, så jag gick in efter kameran.

När jag nu ändå var ute med kameran kunde jag ju fortsätta att fotografera.

Och när jag ändå fotograferade kund jag ju snurra på kameran

Och när jag ändå rörde på kameran kunde jag ju dubbelexponera.

.

Plötsligt kom jag ihåg plastpåsarna

Jag höll en framför objektivet

Och så stoppade jag in kameran i påsen och snurrade

Och så snurrade jag åt två håll-

Lite leklust bara.

En eld i skogen

Elden dansade någon sorts slöjdans där borta i skogen.

Men den var inte ensam, där fanns en kavaljer.

Ibland vilade sig elden och pustade ut

.

Men så tog den sig igen

.

När elden är lugn kan man smyga sig närmare.

.

.

Sedan försökte jag fånga flera ljuskällor i samma bild, nerifrån räknat: glöden, lågorna, grannens brasa, gatlyktan och månen. varför bilden är svartvit förstår ni om ni tittar på nästa bild.

Samma bild, men med färgen kvar. Hur ska man få alla dessa färgtemperaturer att samsas?

Var var människorna?

Jasså, där.