Tänk om jag skulle försöka skriva ett blogginlägg igen...

Jag har ju inte mått så värst bra de senaste dagarna och har saknat lust och ork, både att fota och blogga. Ok, jag klämde ur mig ett blogginlägg i torsdags och ett i lördags, men det var i stort sett det enda jag gjorde de dagarna och efteråt var jag trött av ansträngningen.

Lite piggare är jag idag, men inte mycket. Jag går på sparlåga. Egentligen skulle jag ha flugit till Bergen i morgon och hälsat på dottern över 17:e maj och pingst, men nu överlät jag biljetten till pojkvännen i stället och nöjde mig med att  gå några meter utanför dörren och pröva på något jag gjort förut, men ändå inte.

Våren sedd på gräsrotsnivå.

Motivet och tillvägagångssättet är jag välbekant med. Krälat i gräset har jag gjort många gånger.

Tidigare har jag alltid gjort det med en större kamera och makroobjektiv.

Och jag har använt  spegelreflexsökare.

Den här gången använde jag en liten m4/3-kamera och den vridbara displayen.

Fri hand förstås, för så gör jag gärna. Snapshot i det gröna kanske? Och efteråt sprang raw-filerna genom Lightroom och ut i  bloggen. Det var givetvis  ett objektiv med i leken också, Zuiko  45 mm/1.8. Det var en del av det nya.

Det gick så här också.

,

Eftersom jag fortfarande håller mig inne blir det några gamla inscannade

Det blev en kvartett dia som jag på måfå tog och la i skannern. Det var enklast så, för ännu orkar jag inte tänka så mycket. Jag håller fortfarande på att övertyga kroppen att jag ska kunna äta  och dricka. Än så länge får jag ta det i små portioner, för att det inte ska bli raketfart i ena eller andra ännden av tarmsystemet.

Men nog om det, bilderna har inget med det att göra, de är 33 år gamla och låg överst i ett magasin  jag drog fram.

...en glänta

...där vi sov

... de som bodde där

Eftersom jag höll mig inne idag fick det bli skanning av bilder från ett gammalt maj ( 1979)

På väg

till musik av olika slag

Kungsträdgården

Bevara målningarna på Hornsgatspuckeln

På väg mot gärdet

.

Motvind på Strandvägen

Gärdet

.

Matbilder i all ära, men varför är det ingen som bryr sig om hur det ser ut efteråt?

När man försöker göra sig av med resterna...

när de ligger där och badar

Diskbänksrealism?

Eller bara en undran, vad åt dom?

Tja, inte vet jag, kommer inte ihåg varför...

Kanske var det något jag ville testa. Förr i tiden kunde man ju ta meningslösa bilder när man ändå skulle framkalla en film som hade några rutor kvar, men här var det ju digitalt...

... möjligen var det ett skärpedjupstest, som jag redan har glömt bort. Livet är fullt av små vardagliga mysterier och fler blir de när man har tid att observera dem.

Och när jag ändå hade tiden, testade jag att göra ett blogginlägg med dem. Det gick.

.

Tårtans fikagrupp i Ellens efterföljd

.

Idag såg det ibland ut som en läsecirkel, det bläddrades flitigt i böcker.

Men kanske tittades det bara på bilder.

Men prylar kan  också vara intressanta.

För att visa att vi verkligen fikade också...

Efter ett tag anslöt sig Ewa också till herrklubben, eftersom hon ändå befann sig på Söder.

Magistern lyssnar på den nya eleven.

... och det var allt för idag.