Väder? Jo tack, det är det idag! Yrväder, minst sagt.

Jag är glad att jag gjorde mina ärenden på morgonen idag, för längre fram på dagen  ökade yrvädret och världen blåste  igen. Trots allt det vita kändes det mest som eftermiddagsmörker, trots att det var mitt på dagen.

Kanske var det den känslan jag ville fånga, när jag gjorde bilderna så pass mörka. Jag ansträngde mig inte för att att göra snön vit. Det var ju ett väder där man hukade för vinden, glasögonen grodde igen och snön fyllde fickorna.

Jag valde att gå min vältrampade väg, till och från centrum, enbart för att fotografera. Där har jag självklara vyer, vinklar och motiv, för jag gått där så ofta, både med och utan kamera.  Nu stannade jag hastigt upp och fångade en del av dem, snabbt med tanke på kameran, och gick sedan vidare.

Gångvägarna mellan höghusen blir ibland som  vindtunnlar, vilket var tydligt idag när snön yrde.

Jag har valt att göra några av bilderna svartvita (mer eller mindre) och några i en dämpad färgskala. Det handlar mer om uttryck än om dokumentation, jag försöker följa känslan, kanske den i fotoögonblicket. eller kanske den när jag framkallar bilderna. Skulle bilderna få vila några dagar eller veckor, skulle de kanske bli annorlunda, eller inte alls, men nu handlar ju bloggen till stor del om nuet och då blir det som det är nu.

Blåsiga bilder en blåsig dag, med andra ord.

.

.

Arkitekturen ändrar utseende...

... och stämningen ändras.

.

Blåsväder!

Vadå, gå in?

Dagisbarnen  förstod inte  alls varför fröknarna ville gå in, när det var så fint väder.

.

Höghus i snöyra.

.

Sedan vände jag och gick hem...

.

När bilarna förlorar sin karaktär och skyltarna slutar fungera, då är det kanske vinter

När snötäcket växer vandrar formerna sakta in i anonymitetens värld.

Även  förortslandskapets former förenklas något.

Vägmärkenas budskap förenklas radikalt.

Gårdagens frusna former

Formerna fanns kvar i morse...

... så jag fångade dem igen i annat ljus

Trevlig helg!

En promenad som inte gick spårlöst förbi

En promenad som inte var en hel promenad utan bara andra halvan av den promenad som började i förra inlägget, men det var här jag började inse att det var en promenad som inte skulle gå spårlöst förbi.

Olika spår

Soptunnorna stod på parad när jag marscherade förbi.

I fjärran ett hotell

.

Bara mönster

Knappt ett spår av texten på skylten (så fick jag in spårtemat här med)

Skola och hotell

.

Behövde visst vända här

Utan tvekan spår!

Färskt spår

Spår av verkligheten?

I dag snö! Tack för fotovädret!

Det var i alla fall vitt i morse, inte så mycket, men spårsnö var det.

Jag hade tänkt gå till bussen och åka till jobbet, men när jag såg spårsnön kunde jag inte låta bli att gå, då jag anade att det kunde ha blivit motiv längs vägen.

Det hade det, blivit motiv alltså, men ganska färglösa i det tunna morgonljuset. Molntäcket filtrerade effektivt. Jag valde att behålla färgen i bilderna trots att de var nästan svartvita. De är alltså inte bruntonade eller något  sådant, bara naturligt bleka och jag tycker det gav rätt stämning.

I lekparken var det än så länge spårlöst.

Alla har vi våra käpphästar, jag har mina gångtunnlar och då speciellt denna. Den är så brutalt ful, men ändå så skön att jag inte kan  låta bli.

Det blev triss i tunnel idag.

1.

2.

3.

Det blev fler bilder idag, men de får vänta till nästa inlägg.

.

Var det idag snön skulle komma?

Det var snack om snö, men morgonen var snarare blöt och blåsig och vattenpölarna stora. Det vita var mest symboliskt, om det överhuvudtaget fanns, så jag fångade några speglingar i stället.

När jag gick hemåt igen hade mörkret redan fallit.

En taxi lös mig mitt i ögonen så jag fick gå i motljus ...

Framme vid Victoria Tower var ljuset riktigt blött och hela härligheten speglade sig.

Det var bara att sträva vidare i blåsten.

Svartvit eller färg? Det får bli både och.

.

Nu blev speglingarna annorlunda än i morse.

.

Vandra vidare...

.