Stilla morgon i Uppsala

Innan staden riktigt hade vaknat, kan man väl säga, det var ju lördag morgon, egentligen var det väl redan förmiddag, men det är nog en smaksak en lördagsmorgon. I vilket fall som helst tog jag några bilder av en nästan öde stad.

Uppsala slott är ju en av stadens klassiska profiler så jag tog en bild av slottet från det håll jag närmade mig. Andra byggnader har tagit över stadsbilden och förstärker känslan av betong och ödslighet.  Nu var jag mer ute efter att pröva mitt fortfarande nya 14 mm på min Olympus Ep-1. Det är en lätt och smidig kombination, men avsaknaden av sökare är besvärande i starkt ljus för då hänger inte displayen med, dvs. om ljuset faller på displayen.

Min blick fångades av de stora ödsliga ytorna kring den ombyggda och försvunna centralstationen . Stora ytor och vidvinkel  kan innebära både katastrof och lyckade resultat. "Allt kommer ju så långt bort och blir så litet", kan bli effekten. Motpolen är ju att man kan få med så mycket och kan fånga in alla linjer man vill ha med.

Till höger i bilden skymtar det f.d. godsmagasinet, som var mitt mål. Det var där fotograferna skulle samlas för att fika, en redan omskriven händelse. Jag tyckte cyklisten behövdes för att bilden skulle bli komplett.

Med ett sådant här motiv uppkommer alltid tanken "svarvitt eller färg". Förr i tiden var det enkelt, det bestämdes av vad det satt för film i kameran. I dag är det enkelt för det är ju bara att fota med RAW och bestämma sig efteråt. I själva verket är valet fortfarande lika svårt, tycker jag, det är bara det att beslutsångesten förskjuts till det ögonblick framför datorn där man kan trycka på en knapp och få det ena eller andra.

Det gör ju också att en tredje möjlighet öppnar sig. Man bestämmer sig inte, utan gör två bilder, en i färg och en i svartvitt.

En färglös repris, samma bild som ovan, men utan färg.

Sedan finns det ju andra motiv där färgen nästan är självskriven.

Det är klart att det går att göra svartvita bilder av ovanstående motiv, men då skulle det bli helt andra bilder, åtminstone skulle jag då fotografera annorlundafrån början, då skulle cyklar, rutor och galler vara motivet, inte färgen i sig som i denna bild. Det skulle kräva att jag "tänkte svartvitt " redan vid fotograferingen. En del motiv är så, andra inte.

Samtidigt var det för mig en fortsatt utforskning av objektivet (eller i klartext: det är så roligt med det här objektivet, så jag måste fotografera).

Bara en annan variant.

.

Förut var det en ensam cyklist som passerade, nu var det en morgontidig fotgängare.

Men det var fortfarande lugnt i Uppsala.

Strax efter dök de första fikakompisarna upp.

Inga slutord? Tja, det ska väl då vara:
"Det är roligt att fotografera, låt det förbli så". Därför är inte heller några av bilderna i det här inlägget välplanerade och genomtänkta utan mer hastigt  noterade bildfynd, kanske snapshots, om än med viss omtanke. Som jag gillar det bäst. Ögonblickets ingivelse, kanske.

Var det nödvändigt att ta med Norge-kameran till Uppsala? Jag skulle ju bara fika. Och så kom Björn med också.

En  ta med i fickan-kamera, kan vara bra att ha ibland. Jag skaffade en sådan för ett tag sedan, passade på vid rätt tillfälle, när nästa modell kommit och det gamla plötsligt blir mycket billigare. Sedan tog jag med mig den på en resa till Norge som enda kamera och det gick bra.

Nu tog jag med den till fotofikat, bara för att testa under andra förhållanden än den norska naturen.  Duger den som fika-kamera? Därför tog jag några bilder.

Tre herrar i en vinkel som man inte ska fotografera ansikten ifrån, sägs det. Underifrån alltså. Tobbe, Kurre och Björn, där den sistnämnde rörde på huvudet som ett barn hos fotografen. Och i mitt förra inlägg missade jag honom totalt.

Omtagning alltså!

Då fick Kurre en ljusstråle i näsborren, och Tobbe vänder sig bort, men i stället blev Björn skarp. Besvärliga pojkar att fotografera, men kameran klarar sig bra även på Café tycker jag.

Sedan vände jag mig i en annan riktning.

En renodlad fika-bild? Inga kameror på bordet.

Då får vi väl göra ett försök med motljus.  Damsilhuetter kanske...

Finns det något i lågdagrarna?

Jo jag hittade en Dykar-Lena i kolmörkret till höger. Rauni gick att ana redan innan jag grävde i mörkret tack vare profilen. Är faktiskt lite imponerad av vad den lilla kameran hade registrerat där i mörkret.  Jo, jag körde raw-format.

Tre herrar på rad med fokus på något bakom min rygg. Undrar vad?

Det bästa man har lägger man mitt på bordet. Tre Canon av olika storlek i det här fallet.

Självporträtt?

Nej, någon annan prövade kameran. Undrar vem det var, det jag har glömt.

Samsung EX1 heter den lilla filuren

Två fotografer i Uppsala

Ja, egentligen var vi  tre, jag var med också, men jag syns inte, jag höll ju i kameran. Det var Ewa, Bengt och jag som tog en runda efter fikat och några gånger fastnade de andra på bilderna. Jag gjorde mig märkvärdig och hade två kameror runt halsen (när jag inte stoppade den ena i jackfickan) ,  en Lumix G2 med Sigma 30 mm och en Olympus Pen Ep-1 med 14 mm.

Ewa med sin Canon fångad av min Lumix.

.

Båda fångade med 14 mm.

.

I domkyrkan (med 14 mm).

Glada fotografer på språng ( fångade med gammal manuell Minoltaglugg, 45 mm)

Två fotografer men samma motiv.

Här måste det ju vara 14 mm.

Fotograf (jag) som fotograferar fotograf som fotograferar fotograf som fotograferar, ja vadå?

Här var det 30 mm igen.

Kanske var det här hennes motiv.

Det var en trevlig promenad. Tack för sällskapet!

.

Fotofikasäsongen har börjat, i alla fall i Uppsala

Det var många runt runda bordet på Boströms idag och stämningen var god och en del satt länge, ända till lunch för att det var så trevligt att träffas och prata

Rauni, Lena och Bert.

Det pratades och lyssnades både till höger och vänster...

Finn (förstagångsbesökare) och Otten.

Nu visslar vi så här...

Otten och Kurre.

Det skrattades...

Ewa och Lena.

Bara så att ni inte missar att det var KulturNatten på G...

Lena solo

Spännade med undervattensbilder...

Lena (undervattensfotografen), Bert och Ewa.

Vad snackar dom om...

Ewa och Bengt.

Ännu en förstagångsbesökare...

Ylva.

Mannen från Sveriges näst bästa kommun var också där...

Torbjörn.

Han kikade så fint, så det får bli en bild till...

Tobbe.

Efteråt var vi några som drog en repa på stan, men det är en helt annan historia, eller kanske till och med flera.

Det är trevligt att fika. Tack för sällskapet!

.

Fyra hårdingar på vägen hem i går

Det var ljuset som började bli hårt när jag gav mig hemåt i går, så jag hivade fram kameran ur sitt gömsle och provade. Hårdingarna är följaktligen fyra bilder jag tog.

Egentligen en ganska tråkig bild, den innehåller inte så mycket mer än hårt ljus, men någonstans ska man ju börja.

Då prövade jag i stället med ett av Ericssons nybyggen där ljuset speglar sig mer indirekt och resten av världen ligger i skugga

En annan vinkel på bygget.

Den fjärde hårdingen får bli en välbekant uppstickare, men ur en för mig ovanlig vinkel. Här brukar jag inte gå.

Egentligen en ganska ful bild tycker jag, eller snarare kanske bara tråkig och ointressant. Sedan kom bussen och det blev inga fler bilder.

De här bilderna handlade nog mest om att testa om det här är något jag vill hålla på med och se hur resultatet blir. Spontant är det nog bara en av bilderna som jag i någon mån gillar.

Jag hade 14 mm-objektivet på kameran och det gjorde ju att jag kunde få med kolosserna i bilderna, men å andra sidan ger det andra kompositionsmässiga problem med förgrunder som ska innehålla något vettigt. Det blir nog mer en rolig lek med kameran  för mig om jag ska ägna mig åt detta.

Men även lek kan ju kanske bära frukt så småningom

Olympus Ep-1, Lumix 14 mm/ 2.5