En afton, dagen före en afton, på väg hem från Sala
Bilder som är vare sig skrala eller fenomenala

Jag hade skjutsat sonen till Sala, dagen före midsommarafton, då halva Sverige skall till Dalarna. Vi åkte tidig eftermiddag från Stockholm och undvek trafikstockningar, men på vägen hem var de stillastående köerna kilometerlånga på motorvägen, i motsatta riktningen. Jag var glad att jag åkte åt rätt håll.

Dessförinnan hade jag snirklat lite på småvägar för att undvika att möta masrallyt. Aftonen var lugn och skön, men inget var tillräckligt lockande för mit fotoöga. Inte förrän jag såg ett kyrktorn sticka upp ur lövverket på en kulle.

Omgiven av frodig midsommargrön gräsmatta verkade kyrkan sova sin  törnrosasömn. Spåren av användning var små, gräset var knappt trampat, och ingen grusgång ledde fram.

Hur ofta öppnas den här grinden?

Fönster har jag ju svårt att låta bli...

...speciellt när det aftonsolsröda kapellet speglar sig.

Så är det mitt obotliga intresse för former...

...som gjorde att jag bara måste fånga dessa sköna linjer. Den som vill kan ju också fundera på ljuset kring kyrkan i kontrast till mörkret under lövsträden i  bakgrunden.

Bilderna tagna med min Olympus PEN EP-1+zoom, eftersom jag råkade ha den med mig i bilen, men det här är helt klart bilder jag hellre tagit med stora kameran och rejäl spegelreflexsökare. Tror jag kunde fått ur mer av motivet då. Inte bara på grund av sökaren.

På ett sätt är alltså dessa bilder ett led i utforskandet av PEN:ens förmåga (och mitt hanterande av den). Jag börjar ana att mycket av mitt fotograferande handlar om just det: utforskande. Då hjälper bloggandet till, för det är många saker jag förstår och inser när jag ska formulera mig.

Trevlig midsommar på er alla!

När det nu följde med en zoom till kameran ska man väl inte vara så otacksam att man inte provar den åtminstone

Ett zoom-objektiv alltså.

Det ingick i paketet när jag köpte min Olympus PEN, men jag har ju bara använt vidvinkeln hela tiden, men idag tänkte jag att jag måste ju testa zoom-objektivet också.  Jo testat har jag gjort, funktionen men inte användningen.

Så, tänkt och gjort, jag bytte objektiv och gav mig av på promenaden till jobbet. En fotografiskt tråkig väg, efter min sejour till spännande Mariaberget på Söder. Nygjorda gångvägar, nybyggda broar, asfalt och betong. Kan det vara något. Och sand och jord också.

Det här med zoom, jag använder det inte som "zoom"-objektiv, en mer rättvisande beskrivning av mitt förhållande till den typen av objektiv är att kalla det för ett objektiv med variabel brännvidd. Om jag vill bya brännvid gör jag det med en vridning, enklare än att byta objektiv, men jag "zoomar" inte.

Nu valde jag att ställa in det på ca. 35 mm, motsvarande  70 mm på fullformat, dvs småbild (förvirrande om man inte kan historien). Sedan fick det vara där. Så jag jobbade som om jag hade haft fast optik. Skönast så. Ställde om ögonen till kort tele. Lite kärvade de, men inte mycket.

Det fick börja med former idag med.

Den här svängen har ni bara sett med vidvinkel-blick förut. Form och utsnitt blir lite annat och stolparna kommer närmare. Jag kan isolera själva formen från omgivningarna , på ett annat vis.

Den här överblicken hade blivit mycket tråkigare med vidvinkeln.  Människan hade blivit pytteliten och inte bara liten. Lagom stor nu. Synlig.

Nya gångvägen och stora motorvägen.  Motorvägen blir också synlig, perspektivet blir ett annat, och jag kan fånga något jag missat med med vidvinkeln.

Bra för tydligheten med dubbla pilar!

Här bakom gömmer sig ett hål i berget.

Perspektivet blir ju självklart bättre med ett kort tele här.

Väntsoffa till nya busshållplatsen, eller hur är det tänkt?

Här var det den blå soffan och det blå huset jag kunde föra närmare varandra med det här objektivet.

Slusats: Det går att använda tele också, även med den här kameran. Men jag måste ju agera display-tittare, sökaaren fungerar ju bara för 17 mm. Men på det stora hela gjorde jag som jag vant mig med vidvinkeln, ställde bara om ögonen för ett nytt perspektiv.

Ska jag nu bli telefotograf i stället för vidvinkelfotograf? Nä, det tror jag inte, jag vill inte ha något epitet alls. Jag fotar det jag ser. På det sätt som passar mig bäst just då.

Men, jag gillar min PEN!

Det är ju snart midsommarafton, med dags för snurr och dans, så det är kanske bäst att öva.

Jag brukar ju göra lite sådant här kring midsommar för att skildra sommarnattsstämningen, så därför gick jag utanför dörren för att testa, om prästkragarna har lust att dansa även i år.

Ringdans med några solister i mitten

Här tror jag de är mer ute och hoppar.

Sommarnattsstämning?

En vit digitalis ger sig också med i leken.

Den kanske till och med hamnar i extas.

Allt fångat nu i afton, utanför min dörr.

Trevlig sommar på er!

Bilder runt knuten,
varför inte direkt utanför dörren
och med makroobjektiv dessutom

Hakar på runt knuten-trenden som gav mig inspiration att hämta kameran, byta objektiv, öppna bakdörren och titta ut, och vad hittade jag där?

Titta, titta får ni se...

En prästkrage och en digitalis står det där. (Ja, förstora gärna)

Lägger jag mig ner på gräset blir perspektivet ett annat.

Här var'e klöver.

En rodnande skönhet

Och till sist ett litet blygt grässtrå.

Jag brukar inte snacka så mycket teknik kring bilderna, men här är det 100 mm Makro, bländare 2.8 genomgående, och fri hand (ingen IS). Det är så jag gillar bäst att jobba när jag kryper bland gräs och blommor. Ytterst lite efterarbete, en lätt justering av kontrast och en liten skärpning.

På hemväg från Puckeln
efter nappatag med Stenbocken
kan man ju gärna passera Slussen

Slussen ja, högaktuellt just idag genom att kommunalfullmäktige skall fatta beslut om framtiden för denna heta potatis.

Själv passerade jag där i fredags, efter min fototur på puckeln, på jakt efter gamla minnen.  Men sådana kan jag ju jaga i slussmaskineriet också, där jag sprang som liten i alla vindlingar och vrår. Delvis känner jag igen mig, på en del ställen är det alldeles för mycket ändrat.

Här till exempel.  Passagen gonom Slussens lilla galleria är helt främmande fär mig. Vad var det som fanns här? Oberoende av mitt bristnde minne åkte jag ner med rulltrappan. Färgerna här gör att jag snarare tänker på biosalong än passage ner till Saltsjöbanan.

Promenaden hade gjort mig kaffetörstig, så jag satte mig ner en stund och tittade på alla förbipasserande.

Jag tog inte en kaffe med bakelse, det blev latte med kokostopp eftersom det var länge jag åt en kokostopp och kokos har jag älskat sedan jag var liten.

Det kanke inte är världens mest ombonade miljö för ett kafé...

...men utbudet verkar vara rejält.

Stärkt av fikat vandrade jag vidare.

De här gångarna är desto mer välkända för mig.

För att inte tala om Blå Bodarna.

Här har det verkligen blivit öde. Och mörkt. Det är fortfarande många som passerar här, på väg, men inte på väg hit, på väg igenom, så snabbt som möjligt. Här fanns bageri, här hade Åhlen & Holm ett litet varuhus, här var liv, här var rörelse, här var ljus.

För att få luft och ljus gick jag via Skeppsbron få väg till Centralen.

Det var visst något jippo på gång!

Stenbocken då?

Några gamla minnesfragment dyker upp:

"Är det den vilde jägarn,
Som sätter av i sträck?

Ut ur stugan tittar bonden
med undran och med skräck"

"En syn förutan like:
Han sitter, och hon står. "

Det är minnen som dyker upp när jag hör "Stenbock"

Min pappa kunde stora delar av dikten utantill, ett arv från dåtidens skola. Jag har aldrig läst den, bara hört honom citera den.  Hade det här varit före Googles tid hade en lämplig gissnings lek kunnat vara: Vem var Stenbock, vem skrev och vad handlade det om?

Men nu är svaret enkelt att hitta, så set är inte lika roligt att gissa.

Här var det förstås  Kvarteret Stenbocken det handlade om.