Där det finns broar
måste det också finnas vägar,
kanske gamla som gatan

Eller var det kanske "På spaning efter broar",
och jag hamnade "i den tid som flytt"

Var en stund på jobbet idag (vilket är ovanligt på lördagar) och gick inte utan tog bilen, för det är både enkelt att parkera och gratis, men egentligen hade jag väl i bakhuvudet att jag kunde använda den efteråt.

Sagt och gjort, efteråt rullade jag iväg, inte helt på måfå, men jag visste inte riktigt var jag skulle hamna. Inte för att jag var vilse, men målet var okänt även om jag satt och funderade på broar. Jag kom till Kungsängen och sökte efter angreppspunkt för att fånga en bro, men slumpen ville annat.

Jag hamnade i Dalkarlsbacken, här i version nummer 2 från 1800-talet, som användes ända till 30-talet när det kom en efterföljare. Nu är det en vacker och historisk promenadväg. Den går ganska parallellt med sina nyare efterföljare, men rakare än förgångaren, som rundade backen, i stället för att spränga sig igenom.

Efterföljarna, båda två, syns på nästa bild.

Närmast ligger 30-talsvägen som byggdes som nödarbeten under krisåren, men fortfarande en rejäl backe. Ovanför ligger motorvägen från 1971.

Motorvägen gillar inte backar utan ståtar med kraftiga stödben för att hålla sig på sin nivå, däruppe.

Alldeles där till vänster, vid pelaren, smög sig pendeltågen förbi, tills nya järnvägsbron kom.

Det är fler som smugit kring pelaren.

När jag tittade uppåt fick jag lite tempelkänsla.

Men jag återvände till Dalkarlsbacken och gick 1600-talsvarianten uppför.

Den gjorde en stor sväng genom skogen. Namnet på backen kommer av att det var 200 soldater från Dalregementet som år 1665 byggde bl.a. den 200 meter långa stödmuren och en bank över det sanka näset så att backen blev mindre brant.

Nu har jag kommit upp för backen och följer vägbanken från 1600-talet. Undrar om det är skuggorna från två århundraders resenärer som syns på vägen.

Tänk vad man kan lära sig av en helt oplanerad promenad.

Men jag tror det var någon som skuggade mig...

Och förstås, det kan löna sig att klicka på bilderna.

Olympus PEN + 17 mm

En tunnel, är det som en bro, fast tvärtom?
I alla fall börjar den ena där den andra slutar

Den ena går ovan marken och den andra under, men båda är nya och ligger där jag passerar och har former man kan fånga.

Ingången till underjorden? Nej det är snarare genomberget. Man ser ju rakt igenom.

Det är bäst att ta bilderna innan dom har släppt på trafiken. Sedan ska man nog inte stå här.

Går man in en bit blir intrycket lite annorlunda.

Det är bra att dom byggt en ny bro. Då har jag fått ett nytt motiv på promenaden till och från jobbet.

Jag börjar förstå brofotografers fascination. Det finns mycket former att hitta här.

Mest form...

Grovkornig 70-tals pressad Tri-X-bro?

Nej det var jag som hemföll jag åt att testa kamerans grovkorniga art-läge.

Bro, form och skuggor.

Jag och PEN och 17/2.8 på väg hem från jobbet,

en fredag i juni 2010 (i går alltså)

Det snöade igår...
och andra små observationer

Jag fotograferade inte bara broar igår, jag gjorde också vanliga dagliga observationer, sådana jag alltid gör, men som bara ibland hamnar på bild (om man nu inte räknar mina inre bilder, men de kan ju ingen annan se).

Och igår hade det alltså snöat vita flingor på asfalten.

De vita kronbladen har dalat och lagt sig till vila.

Det är ju också skönt att se att gamla bekanta finns kvar när man går förbi.

Ett strävsamt gammalt par, trädet och tunnan, som oftast ser ut att ha det skönt ute på gräset (men ibland ligger tunnan där, misshandlad, och det är inte så roligt).

Inte så långt därifrån stå ett av mina favoritträd.

Lutande lönnen.

Ibland gäller det att se upp, för det är där motiven finns

Inte ett askmoln i sikte och flyget flyger.

Just nu är ljust fortfarande hårt. Få se om det finns några bilder att se därute, även idag.

Godmorgon! Ha en bra dag! Jobbet nästa!

Brobygge ger ny bro,
som ger nya brobilder
som ger fotografen brovana

Jag gick genom skogen idag, när jag gick, den lilla skog som är kvar och då kom jag ut ovanför nya bron, svartvit och fin för en svartvit bild.

Ljuset var det där skuggrikt, hårda, soliga, svåra, så bilderna fick bli därefter, med svartvita kontraster och nyanser.

Det finns så många vinklar här, och flera broar som snirklar. En nyttig övning att hitta de rätta. Om det nu finns några "rätta".

Den här öppningen mot himmelen tyckte jag skulle vara i färg, för att det jag såg, när jag såg det, ska bli som jag såg det. Någotsånär.  Om ni förstår...

Bromöte.

På väg hem från jobbet

med PEN och 17 mm.

På väg!

eller om man inte ser, blir det heller inga bilder
fast jag borde nog träna lite mer

Konsten att se, som en förutsättning för att skapa bilder, har några bloggare nyligen nämnt, och det var något som dök upp i min associativa hjärna när jag promenerade på väg hem från jobbet, förut idag. Jag ser ju bilder hela tiden, i verkligheten och inom mig, men det gäller  också att fånga dem.

I morse, i första trappen, nära mitt hem fångade jag en pojke. Nästan.

Jag gick just och funderade på att träna höftskott, när han passerade, och jag tryckte av. Autofokusen var redan avstängd och avståndet inställt, så jag var lite redo när han kom skramlande. Han flick bli svartvit, för de röda färgerna tog intresset från bilden.

Höftskott förresten, revbensskott stämmer nog bättre, för det är snarast där jag har kameran när den hänger runt halsen. Efter det första skottet bestämde jag mig för att inte använda vare sig sökare eller display denna morgon, utan bara sikta på fri hand. För jag borde nog träna så jag träffar rätt. Men egentligen tycker jag bilden har sin charm som den är.

Strax kom nästa offer bakifrån.

Hon fick bli röd, för utan färgen tyckte jag bilden dog.

Ooops, bäst att se upp.

Hon verkar upptagen, så hon ser nog inte vart hon går. Skönt att litteraturintresset inte är utdött...

Här blev det lite prickskytte i rätt ögonblick.

Jag såg ju att hon kom bakom häcken, så det var bara att vänta in...

Utan tunnelbild är ju inte bloggen komplett...

På väg någonsans, precis som alla andra. Jag gick åt andra hållet...

Och jag besparar er synen av de tråkiga skotten.

Olympus PEN+17mm, på en höft.