On the road again

Men  var har  fotografen  hamnat  här? Framför en spegel?

Bland en massa tyger, trådrullar och mönster! Men det är inte obekanta  ting, för fotografens fader  var  skräddarmästare.

Chauffören  ville stanna vid  affären, för den finns bara på tre ställen, och de andra  långt bort, så vi bytte en första  fikapaus  mot sömnadsintresset.

Men det  gick ju att fotografera där  också.

.

Färger  fanns det  ju  här.

Sedan  fortsatte färden.

Och  bilderna  tål att  förstoras!

Ibland blir jag förvånad av hur bra den lille elakingen är

Kanske borde jag använda den  oftare, för  den  är  så liten och lätt  och  smidig, och går att stoppa ner  i en  hyfsat stor byxficka. Sensorn ar  ju lika stor som  i  min  Olympus, så  där är den  inte  liten i  formatet. När jag for till Uppsala och hälsade  på dottern i lördags tog  jag den  med mig, för jag  tog  lätt  promenadpackning med  mig.

När jag  kom hem upptäckte jag att den inte  var inställd på raw, så den hade inte kunnat  ge  sitt bästa, men bra  ändå. Fast det borde  jag  ju veta efter fjolårets  tågluffning då det var den enda kameran jag  hade med.

En äldre man satt där och njöt  av solen.

Dessutom satte han  liv  i bilden, tyckte jag.

Just här hade jag  nog aldrig gått förut, men ofta på andra sidan, så vyn var främmande, men  inte  platsen.

.

Här blev vyn mer bekant,  med slott i fjärran och några få fåglar vid  fågelsången.

.

.

När regndiset kom mellan lunch och  fika.  ( balkongbild.)

Ett par bilder  till

Ett äldre par på promenad.

.

*********

Panasonic GM5 med  lätt kvaddad kitzoom

Igår gjorde jag en utflykt till annan ort tillsammans med den griniga lillkameran, och hittade cyklar.

Lillkameran  är identisk  med förra sommarens tågluffarkamera, liten och  lätt  och går  ner  i en rymlig  byxficka. Ändå har  den  samma storlek  på sensorn som min vardagliga promenadkamera. Men mina fumliga gubbfingrar har ibland problem med de små reglagen och tycker  kameran   är  grinig. Och ibland är det näst intill omöjligt att komponera bilden  om ljuet  lyser  på displayen  och då  får jag  sikta på  måfå,  eller smyga in i skuggan.

En cykel

Även  om  man fotar en  kyrka kommer  det med  en  cykel i bilden

Inte heller här slipper  jag  dem.

Tittar  man  noga ser man en  cyklist här med.

Och under träden!

Men  för  att visa att det  går att fota cykellöst:

Ckyellös bild

Den tvugna fortsättningen

Alltså en fortsättning på de föregående  två  inläggen  med det fiktiva temat "fel objektiv för den  promenad  jag  tar".

Här hamnade jag  på en bro, med ett kort  teleMissfärgade byggnader i aftonsolens ljus?

Bättre med järnvägsutsikt  i  svartvit aftonsol?

Vädret var disigt och smittade av sig på aftonsolens aftonljus.

Sedan upptäckte jag  att jag  glömt  att ladda kamerans batteri, så det var  bara att  gå  raka vägen  hem

En sorts upprepning

  Med vidvinkelperspektiv promenerade jag  i förra inlägget, men  beslutade mig för att  gå en  gång  till med mer trångsynt   blick och satte ett  kort tele   på kameran. Omväxling  förnöjer!

Hon klev in i bilden

Till en början   gick jag samma väg som förra gången, men  det  höll inte så länge. Det blir   så  om  man  är impulsdriven i  promenerandet.

När jag kommit fram till gaveln i förra bilden gick jag till vänster och hittade  husets nyligen  vitmålade långsida.   Som  bonus dök en  kyrka  upp i fjärran.

.

jag  gick ner  för kullen och vände mig om förr att  ta en  bild  som tack för  att jag  fått  gå  där  uppe.

Jag gick ner  mot Malmvägen och observerade de  solbelysta  vägskyltarna!

Var tvungen att  gå närmare, nyfiken  som  jag  var på om det  kunde vara  ett  motiv, eller till och med en  bild.

Den nyfikenheten fortsatte...

... och övergick   till svartvitt.

Det är nog tvunget att  bli en  fortsättning  på det  här...