Vitt som snö, men hur är det med den saken?

Vit  som  snö är  ju ett  gammalt uttryck, men  hur  är  det  med  den  saken? Jag bestämde  mig  i dag för  att gå ut  och  kolla läget  innan snön  försvinner  igen. (Hur många  gånger har den gjort det, den här  vintern, för att sedan återvända?)

Det var  inte  svårt  att  hitta den första  snöhögen, men vit? Ytterst  mörkvit eller  smutsvit  i  så fall.

Snö?

Jag gick vidare i  jakten  på  den  vita snön

Jag hittade  en  snöhög till. Eller  var  det  en  sophög...

Jag  gick närmare.

.

Många nyanser av  "vitt som snö"

.

Kanske bäst att övergå till svart-vitt?  Då finns ju det  vita åtminstone  med i ordet.

Och titta en  liten  vit snöfläck ligger det där!

Kanske inte  fel  med svartvitt när  man  är  på snöjakt

Och  här det vita nog  mer  is än snö.

Ljus och mörker: Januarimorgon och aftonbild

Morgonbilder från min lilla balkong.

På andra sidan  gatan.

Om aftonen, någonstans i mörkret.

Häggvilk, eller jag har gått för länge, så orden inte räcker till. Men ljuset var fint Och mörkret med.

Kanske är det  hembygdsfotografen  som slagit till igen, eller ordvrängaren som måste ut och och fotografera för  att ha  något att skriva  om. Men egentligen inte. Jag  har ju varit ute  och rört på mig  en del i huvudstaden, de senaste dagarna, så bilder  finns det finns det för tillfället i överflöd. kanske handlar det  om inspiration, jag vet  inte vilka ord jag använda skall. Nej det är  nog inte orden som fattas, de är  mina ständiga följeslagare. Det är vad som fattas. Inte sådana man slår, eller sådana  som hjälper  en  över vattendrag. Innehållet, substansen (den eventuella) är jag ute efter.

Men igår på hemväg efter en trevlig stund (och god buffé) på det lokala haket möttes jag av  ljuset och  gick in efter en kamera, och satte  på det lilla  korta telet. Det kändes  rätt efter alla  vida  bilder och normalbilder .

Eftermiddagssol.

Jag upptäckte  att den  lokala pizzerian har  en ny skylt som  syns bättre och längre.

Och när jag sett det  gav  jag  mig ut på jakt.

Solnedgångsfoto, med rondell och bygge.

Jag  gick  mot  ljuset.

Bagarbyvägen.

Jag  hamnade  vid Häggvik

Molnen formerade sig inför afton-Skiftet.

jag gick där det det gick (och gicks).

.

På himlen tilltog dramatiken.

.

Dags att gå hem

Hund, buss, midsommar ,sista snön och en påse i handen och mer därtill, och allt i svartvitt! Plus en färgexplosion

Förvisso en innehållsrik  och blandad rubrik , lite lätt  kaotisk  kanske, precis  som mina promenader ibland är, styrda  mer av  ögonblickens ingivelser än av någon  plan. Möjligen finns  någon  dunkel idé i bakgrunden, snabbt  övergiven vid behov.

Trött på närmiljöns välkända och upprepade scener  och motiv  låter  jag  ibland SL transportera  mig lite slumpmässigt  någonstans. Någonannanstans.Och kanske  lika slumpmässigt dyker  motiven upp.

Ute och går

Vit snö på svart asfalt, vita(någorlunda) övergångsställen, ljusa  hus. En given  bild?

En man med  en påse  i handen. Varför  slängde  han  inte  den  också.

Hund  och buss, grovt grus, och  lite hus.

Barnvagnen  och samtalet om den kommande resan kan bara  anas på bilden.

.

Jag  missade  precis en spårvagn, så  då kunde jag ta en  bild i stället.

Långt tidigare i promenaden tog  jag  den  här bilden. Jag  fick en idé

Jag såg den snöfria asfalten ovanför  kanten och  några små snörester därnedanför och tänkte "den  sista snön", men den  idén dog  ju  när  jag stötte  på mer snö.

.

Men det slutade med färg, någon helt annanstans.

Men  midsommar då? Var  kom den in? Jo några av bilderna är tagna i Midsommarkransen.

Trump och annat idag

När  jag gick upp  från pendeltåget  för   att ta dagens  promenad, såg  jag det  här som  kändes aktuellt.

Det  blir visst mycket hus  i  mina bilder numera.

Tacksamma   motiv, för  de står stilla.

Det är  betongen  också, stilla.

svart snö?