Årets första vinter

Den återkom ju  inte  oväntat, vintern, för  vädergudarna hade  ju förvarnat, och  nu var det  kallare  än vid förra  anfallet, då  allt  blev  livsfarligt  halt. Idag  var det  bara  att knalla  på och hoppas  att  inget gömde  sig lömskt  under snön.Så här såg det  ut  när  jag   kom ut.

Roligare  bilder  och  motiv  finns det ju, men nu  är ju verkligheten som  den  är, och  det är  bara att  tacka  och  ta  emot. Jag hade  tagit  med   mig  lillkameran,  den där som ryms  lätt  i  en ficka, men  ändå  är en  systemkamera , Panasonic GM-5, och på den satt  kit-zoomen  med 24-64 ekvivalenta  millimetrar

Men  så vrider  man på huvudet   hittar  mer  färg att  fånga.

Och en människa  till som är  på väg  ut i stora  världen.

Så här  såg världen ut  till att  börja  med.

Men ganska  raskt fick den färg

Nere  vid  Malmvägen lyste  P-skyltarna  blått i  långa rader

Och det är  ju bra  att logistiken  fungerar.

Och där var det slut för idag men det  blev fler   bilder.

dags för svartvitt?

Befriad från nyårsfixeringen , och före  och efter och sista och första befriar  jag  mig även  från färgen med ett litet  potpurri, kanske  av överblivna bilder, som inte fått  vara  med, när  jag tyckt att blogginlägget blivit för  långt, eller ändå. 

För  kallt att sitta på soffan?

Ja, det blåste kallt.

.

Dagen  när solen gick ner  så vackert.

Färgerna  har redan  synts i  tidigare inlägg

.

Sista bilden innan batteriet tröttnade. Hade glömt att ladda.

Ner till mörkret?

Tacka  för det,  året  var  ju  straxt slut.

Det  nya årets  fräscha ljus.

.

En lagrad bild, den  är nog från  mörkaste  november.

Årets första promenad med årets första bilder

Jag fortsatte mina promenader med  halvgammal  kamera idag, för  jag behövde  röra  på  mig  i  dag  också. Jag  slank in en  väg  jag  inte går så  ofta, det  är  liksom  för det mesta  en obekväm  bakväg om man  ska  någonstans, men lite  rolig då och  då, om man har  en kamera och  gillar  husens former som  motiv.

TUREBERGSKYRKAN.

Nästan som en liten gränd bredvid  kyrkan.

Jag rundar kyrkan.

Mammons tempel, Köpcentret till vänster, Guds tempel till höger.

Det blev en svartvit  bild  också.

mm.

Årets sista bild, det var svårt det

Det var en idé jag  fick när  jag gick där  med  min återupprättade kamera EP-1:an, någon gång i slutet  av förra  året, kanske  i förrgår, kanske  ännu längre  sedan, att jag skulle ta årets sista bild, min sista alltså. Då trodde jag att  det var en solnedgång som skulle få äran.

Men det blev inte så

.

Det  kom en nyårsafton och  då tog  jag  en  promenad igen , kunde  inte låta  bli.

Årets sista motionsrunda för  honom? För  mig var det ett  tag årets sista bild, men en stund senare  visade  det sig vara fel.

Det  dök upp ett  Netto. Det  var  också där  jag  hörde  den första rejäla smällen , det ekade mellan  husväggarna, kraftiga doningar.

Men om man nu redan har tagit årets sista bild och sedan tar en bild  till, vad  blir  då den? Bilden efter  den sista? Ett olöslig  filosofiskt spörsmål?

.

Men det här  är den absolut sista bilden från  år 2016.Och  några fler sådana  kan jag  inte ta, om inte  H.G Wells  får fart på sin gamla tidsmaskin igen. Brusig är den, för EP-ettan är sådan  när  man  drar  upp ISO:t och det gjorde  jag  här. Mörkret  föll  plötsligt snabbt och krevaderna ekade allt  oftare.

GOD FORTSÄTTNIG!

Edsviken fick besök av min gamla kamera idag

Ett sätt  att  studera tillståndet i hembygden är att ta  ned  kameran  på promenad, och  just  nu  är det min yrvaket nyuppväckta EP-1 som får  hänga  med  på färden, efter åratal av förvisning till mörkret i ett skåp. Samma  17-mm pannkaka som satt   på kameran från  början  får göra tjänst  igen. Det blir alltså vidvinkelfoto, om än  måttligt  sådant. Och med det objektivet  kan  jag  också använda den optiska  genomsiktssökaren som följde  med  kameran. "Back  to  basics"  på något  sätt.

mm

På vägen  upp  igen, såg  jag  faktiskt  lite snö .

Sedan  blev  det solnedgång och färger  å  sånt, men det  får  bli ett  annat kapitel.