Reflektioner och upplevelser
Färg och ljus i november
Det är ju mina promenader som bestämmer vad det blir för bilder, i mycket högre grad än tvärtom, dvs. jag väljer sällan promenadväg eller mål efter vad jag vill fotografera, för det vet jag inte förrän jag ser motiven. Slumpdriven fotografering? Ja till stor del, men kanske också intelligent slump.
Färg är ju inte dumt i en mörk månad, det lyser upp själ och sinne.
Men ljusa bilder är inte heller så dumt. En sorts ljusterapi?
Riktigt ljusa bilder borde då vara riktigt bra.
Ljuset i skyn.
.
En promenad i parken kan också lysa upp tillvaron.
Dagens kvartett, med bilder från tidigare dagar.
Normala bilder? : Tavlor från ett köpcentrum.
Nej det är inte något normalitetsbegär jag uttrycker, utan bara det faktum att jag fotograferade med normalobjektiv den här dagen, ett återfall från i somras.
Stentufft motiv, eller iskallt?
När löven är borta...
.
...då ser man kanske vad som finns därborta.
I skyn
Vart ska jag gå nu?
Att fotografera är att promenera, när batteriet dog var det bara att hitta ett tåg , men det som blev var normalt
Jo,numera är det ofta så,att utan kamera blir promenaderna korta och tråkiga, men om kameran är med, driver den och nyfikenheten mig framåt mot flera potentiella motiv. Så, utan kamera, varför ska jag då gå.
Jag förstår det inte riktigt själv, men så är det.
Men strunt i det, det blev ju bilder längs vägen. Normala bilder.
Nu börjar man se hur fasaden på nya huset vid rondellen kommer att bli.
Men här har täckelset inte fallit än.
Jag har ju den senaste tagit en del bilder om har varit rejält ljusa och med mycket vitt.
Det blev sådant i dag också, men med lite naturnedfallna kryddor som garnering.
Vitt och vackert rött, kunde jag inte motstå!
Det som blev var normalt
Jag myntade ju begreppet "normala bilder" i somras när jag hade satt ett normalobjektiv på kameran. Idag gjorde jag det ånyo. Märkvärdigare än så var det inte. Och än hade batteriet inte börjat gnälla, så det verkar bli en "fortsättning följer".
Bilder i novemberljuset som mest är ett mörker
Men ibland sänder solen några förlupna strålar till motiven.
Annars får man hoppas att man hittar annat ljus.
Eller förstås hinna med att gå ut under de korta stunderna med dagsljus, men det hann jag inte idag så jag får skjuta upp till morgondagen
Det kom en bil förbi och då passade jag på att ta en bild i förfluten tid.
Ja, alltså, det var ju inte förfluten tid just då, när jag tog bilden, då var det dåtidens nutid, men sedan dess har det förflutit tid och snön har upptagit mitt intresse och blivit liggande. Men förr eller senare dyker de upp. Nu till exempel
Om bilden är en kyrkobild eller en bilbild får ni själva bestämma.
Tydligen fastnade mitt intresse vid kyrkan.
.
Det var en av de där dagarna som jag fokuserade intresset på ljusa himlar.
Kanske himla ointressant så här i efterhand.



















