Jag trodde det fanns en trappa här

Snön hade dränkt den

Var ska han gå?

Här någonstans.

Några timmar senare.

För några dagar sedan skrev jag om   ljusa bilder och , nu fick jag väl så jag teg.

Vägen hem igår, oskottad, men upptrampad och slirig.

Med höga stövelskaft, dubbla yllesockor och en snäll kamera gick det bra i dag med

Jag tog  en promenad i dag med. Jag tänkte: jag går samma väg som igår, och ser vad  jag  hittar idag, när det snöar.Men först fick jag slita  med skyffeln för att ta  mig ut.

Här gick jag i  går  också och då var det bara ett tunt vitt lager   på marken, lagom för att det skulle se vitt ut. Parksoffans ben kan ge en antydan om snömängden som kom i dag.  Och det kom mer senare.

Oplogat som det var på många ställen gjorde att  jag var glad att  jag valt stövlar, det behövdes på en del håll.

mm

Det snöade när  jag gick där, blötsnö, och blåste lite, så  helt behagligt var det inte. Man är ju inte ung  och tålig längre. Och  kameran var kall och blöt. Men några bilder blev det.

.

Snöobservationer från andra våningen

Ibland tar jag bilder från  min lilla balkong och i morse var det inte så dumt, när snön dråsade ner och blåste kring.

Trafiken var sparsam.

.

En bil tar sig upp för  backen.

Endast några få lampor är tända.

Undrar om jag ska våga  mig ut i  blåsten.

Nu är det nollgradigt. Kramsnö och halka? Gubbhalka kanske?

Och så vaknade man upp till en ny och kallare värld.

I går blev jag skymningsfotograf, men idag passade jag på när det var som ljusast.

Snön hjälper  till med att göra  bilderna  ljusa, och det  är  ju bra nu när  jag  verkar ha hamnat  i en ljus  period med  mitt  fotograferande. Snö och jämngrå (men inte  för  mörk) passar bra.

Träden  kan bli  så fina silhuetter.

Likaså parkens  möblemang som  inte var så frekventerat idag.

.

Ett bit wire hade  vuxit upp ur snön, men var nog inte  medveten om hur dekorativ den var.

.

Den där trappan.

Den  har varit  med förut i bloggen, men då var det nog vår och grönt och vackert och sagofigurer inblandade. Och ett annat perspektiv. Och kanske en fransk barnflicka.

Väl nere  vid Edsviken skällde  den mötande hunden på  mig,  medan svansen viftade frenetiskt och matte var försjunken i  en mobil.. Dubbla   budskap? Själv behöver jag ingen hund, jag är  ju ute och går  med kameran.

Och kameran kan ge  mig bilder att ta hem.

Kite kylslaget  var det därnere.

Så jag drog  mig  upp till centrum.

Och gick in på lokala fiket och hade trevligt.