En trappa, en gata, ett hus. En konstig rubrik, eller bara en varudeklaration?

En promenad är  inte bara en sträcka man  går, den består av en rad smådelar som  kan vara intressantare än promenaden som helhet. Varför då inte utnyttja det  när  man bloggar, även  om det innebär att promenaden blir sönderhackad. Fokusera  på det intressanta,det är ju inte en reseräkning som ska granskas.

Det  är  ju  inte intressant att jag  gick  just här. Det är  underordnat, intressant  är  möjligen   motivet  och bilden. Vem  bryr  sig om  att  det  var  en  promenad, annat  än  jag  som  gick  där  och  tyckte  det var  skönt

.

Man skulle kunna säga  att  det  här  bara  är  ett  fragment  av  en  längre  promenad, men  det  är  nog  så  mina blogginlägg  kommer  att  se ut framöver, fler  och  kortare. Det börjar bli jobbigt  att göra långa  inlägg, speciellt  sådana  med  många bilder, min  demens stoppar  mig, hjärnan  blir  förvirrad  och  överbelastad och  det  måste  jag  undvika.

.

En gata eller  en   fasad? båda  motiven  gillar  jag  ju.

Kanske varken  eller?

Sedan hoppas  jag det  blir  hyfsat svalt  idag, så  kanske  det  blir en  utflykt till.

På vägen dit och hur den ser ut numera, den gamla Slussen (för tillfället)?

Jag var rastlös och  tänkte  att idag ska det väl inte bli så där onödigt  varmt som  det varit ett tag,   i alla fall för  mig  som inte  gillar  för  mycket av den  varan numera, så med SL-kort  i fickan och  kamera och vatten i konten gav  jag  mig av på äventyr (läs  promenad) i  den stora staden.

Jag  möttes av både det ena och  det  andra...

En del av  det  i  färg.

Jag gick  inte ensam, de  här tidigare lite  skumma gångvägarna hade  blivit stora promenadstråket.

Tyckte att ett  kort  skärpedjup kunde förstärka  röran  därnere.

.

För  lite   rörigt  var det allt.

Men  här  gick det nästan  att  läsa var  man  var.

.

Ur funktion, det var  ju  roligt att  få  veta...

Åskregnsaftonbilder blev det några i går

 Först kom molnen

Ljuset på äpplena  ändrades

Liksom  det gjorde    nere   i Centrum.

Färgerna  ändrades.

Och  så  småningom upplöstes  allt.

mm

Fasad och folkvimmel, blir inte det rörigt.

En bild som legat ett tag, den fick inte vara med i det stora flödet av bilder, när  jag bloggade från försommarens tågluffarblogg. Kanske tyckte  jag att den inte  skulle passa där, kanske tyckte jag att den  skulle  passa bättre som solist.

Den innehåller på  ett sätt  så mycket, en fasad, förvisso, men  även  en hel byggnad med  en helt  egen tyngd.   Därtill ett folkliv  framför byggnaden, plus  passerande på  gatan  framför. När de  gulgröna skorna  vandrade  in  på scenen,  kom självklart  rätt  moment  att  ta  bilden.

I själva verket  var det  bara en av  alla  bilder  under  en  av  alla  promenader vi tog under  vår  resa.

Självklart  ska  bilden  ses  förstorad.

Fasader  har  jag  ju  fotograferat då  och  då, genom   åren, men den här  resan fick  verkligen upp  mina ögon  för  fasader.

Röd liten stuga, trädskallebilder, fullt snurr och tunnelseende i Aftonsången med vidvinkel, helt kort.

Snurra på kameran när  jag tar  bilden, inte så  vanligt  för mig numera.

I  förra  inlägget skakade   jag, så  jag  får  väl stabilisera  med  något tungt.

Betong

Vidare  in  i  mörkret.

Kanske lite stor  för att  kalla stuga, men  röd  är  den.

Fågelsången i  aftonsången.

tar  man  en  sådan här  bild  har man väl skalle  för träd...

.

Hemmavid såg jag också en  tunnel,där det jobbas.