bnbhbbvbnbb (0rkade inte hitta på någon rubrik) Eller är bilderna lika konstiga som rubriken.

Månne har luffandet i Centraleuropa, alla museér och  intryck, påverkat  mig

I vilket  fall som helst gav  jag  mig ut  i hemtrakterna igen.

Det var  en  massa pokemonletare  ute och sprang, men de fastade  inte  på bild, månne de sprang för  fort. Men  jag tycker  nog att gnomletandet i Wroclaw var  roligare. Där  syntes ju figurerna.

hh

m.

Kanske var det hembygdsfotografen som var ute och spanade.

Nya  hus växer  fram.

Hemma även i bloggen så nu kan jag visa en bild på fotoutrustningen från tågluffen och även andra bilder

Ja det  här var det  jag  hade  med på tågluffen. Panasonics lilla systemkameraGM5, med kitoptiken.

Man ska resa med  lätt  packning, när  man  tågluffar!

Men nu  när  jag luffat  färdigt i bloggen, kände jag  mig  manad att gå  ut  med min Olympus   i hemtrakten.

  Jag tjuvstartade  för  några  dagar  sedan, när  månen  var  fin.

.

Men när jag  började  komma till  vägs ände  med luffarbloggandet gav  jag  mig  ut med normalobjektivet  25 mm 1.7 (ekv 50 mm). Jag började hemma hos mig själv. Med  litet skärpedjup och miljonprogramhusen lite  oskarpa  i bakgrunden.  Mycket av den "öststatsarkitekturen" hade  vi  sett  i luffarstäderna, utan att egentligen söka  upp dem, de  bara fanns där, ju.

Den här  bilden  hade  jag  inte  kunnat ta  med luffarkameram, att sättta skärpan  där jag  ville ha den, och att få rätt komposition hade  jag inte  klarat, hade blivit  mest en gissning.

.

Sökaren gör skillnaden, att  kunna se vad  man  gör på ett annat sätt.

Dessutom de små rattarna på kameran, där  jag enkelt  justerar exponeringen.

Det var  skönt att  åter få använda Olympusen.

Det  är roligt att resa, men också skönt att vara hemma.

Även om  jag  är  hemma och har avslutat "resebloggandet"  kommer  nog  en och  annan luffarbild  att dyka upp vid lämpliga tillfällen, när bloggarskallen tycker  så.

.

Nere i saltgruvan.

Men vi fick först vänta ute  i värmen  innan det  var  vår  tur.

Sedan  gick vi  ner  för  hundratals trappsteg och då  var det  inte läge  att  fotografera.

Men vi  kom ner.

Lite snålt  om ljus var  det  ibland

På andra  ställen  hade de lekt  med ljuset.

.

Ibland  lekte  jag  med  ljuset.

OK, vi går ditåt.

.

Plötsligt  blev det  högt  i tak.

m

Saltkonst!

.

.

.

.

m

Ocn så blev det en  liten ljusshow  ackompajerad av Chopin

Lyckligtvis fick  vi  åka  hiss  upp.

På andra sidan

Riktigt slut  på resebilderna är  det  inte än, måste  ju suga på godbitarna , så länge  jag  kan, för att hålla minnet  i trim och minnena vid  liv. Och Herr Alzheimer ska inte få  allt för enkelt  motstånd.

På andra sidan Wisla...

... såg det  ut så här.

Gamla gavlar, men där  bakom byggs det.

Nya  fönster och fräscha  Art-Noveau-balkonger, men skamfilat  i  övrigt. Ingen  ovanlig  syn. Men ofta är husen fräschare  inuti.

Vi hittade någonstans  att äta både  gott  och  billigt, i  en gammal industribyggnad.

Vi satte  oss  i skuggan på baksidan

Dekoren var  lite ovanlig.

.

Värdefullheter?  Nytt  och blänkande  lås.

Schindlers   kastruller. Får  illustrera ett  museibesök efter fikat

Ja  inte de  ursprungliga kastrullerna, symboliska  på  museum.

När vi  promenerade hemåt, ja in mot stan igen ,passerade  vi hus   (men det  ser ni  väl  själva)

Tittar ut  ur buskaget.

.

Vi var förstås  kvar i Krakow, det var sista staden på vår  resa, men  än är  det inte  dags att åka  till flygplatsen, vi har  åtminstone en saltgruva  kvar. Fattas bara annat  med  en gruvguide  som  resesällskap .

Kanske skulle jag börja fotografera igen? Men bloggen kan ju leva ett tag till på luffen.

Nu har  jag  levt med  det  här  lufferiet i snart  tre  månader:

före, under  och  efter:

  före  med  planering,

under med själva  luffandet 

och  efter   med  bild och bloggande.

Snart  måste  jag  väl återvända  till nuet  och  verkligheten.

Inte  en bild  har  jag  tagit  sedan jag  kom hem.

Många bilder tog  jag  under resandet.

Ändå  var det inte  en resa  jag  gjorde för  att fotografera,

men  resa  utan  kamera kunde  jag  ju  inte göra.

Så jag  tog  med  min  minsta  lilla  kamera.

 Och  jag  tog  bilder  med den.

Här  hade  vi hamnat  på andra  sidan.

Men  vad  har  det  för  betydelse?

..... när jag  kanske  egentligen är  på  den  här  sidan