Hon tittade påpassligt ut, när jag tog bilden, eller var det tvärtom?

Det minns jag inte riktigt, fast bilden  är tagen i dag.

Honom släppte  jag förbi, så jag hade koll på honom.

Här var de så långt borta att det kunde göra detsamma.

Fotokonst på biblioteket.

Fotografen har  både sytt dräkterna och fotograferat.

För tio år sedan och ett år sedan. Två bilder jag snubblade på. En påsk och en vår. Och två gamla universitetsstäder.

Jag var lite  Fotoside-nostalgisk igår och tittade på gamla bilder, från  den tiden  jag  la upp bilder, innan jag började blogga, och hamnade  i en påsk för tio år sedan, i en främmande stad.

Det var tydligen soligt.

Bilden är tagen med en kompakt,Canon S70. Det gick det med

Jag ser att det var på den tiden jag roade  mig med att rama in bilder  i Photoshop. Det  kan jag inte längre, jag blir så förvirrad när  jag  öppnar PS, så jag flyr raskt till Lightroom. Men jag hhar åter börjat rama in  enstaka bilder för skojs  skull, sedan jag  laddat  hem lite NIK-grejor.

Den här bilden spottade  Facebook ut till mig med sin " för  ett år sedan"-funktion.

Det var tydligen två soliga påskdagar som dök upp, men jag minns även regn, från den staden där första bilden  togs.

Det ska vara starka färger, ja i alla fall ibland.

I alla  fall när  jag har lust till det, för  mitt fotograferande bör vara lustfyllt tycker jag. Den  här dagen hade jag visst  sinne för för färger.  Men det var nog inte bara färgen som gjorde  att  jag tog bilden (minns inte riktigt , för det  har gått  ett par veckor) .

Jag  kan ju också tänka mig att de rektangulära formernas mönster bidrog till att jag tog  bilden, ett  collage av färg och form, där några sneda linjer bryter   den kvadratiska stelheten. Men det är ju också en dokumentation av hur  det gamla industriområdet förvandlas till bostäder, en bild där man  kan  åtminstone ana olika stadier  av byggandets framskridande.

En bild som är tagen vid samma tillfälle, en liten bit bort är inte lika rik på detaljer, men där spelar färgen  en stor roll. Eftermiddagssolen hjälper till med lite spotlightbelysning. 

Ut ur gångtunneln  kom jag igår  när jag var  ute och travade en stund.

Då tog jag den här bilden.

Ja, och så har jag  lekt lite  med ramar på  de två  översta bilderna. Det  där med ramar är nog  den enda synliga  effekten av   att jag laddade hem Nik- paketet för  ett  par veckor sedan.  Fast man måste förstora bilderna, för  att ramarna skall synas. Men det gör ni  väl alltid?

Egentligen fotograferar jag inte längre för att ta bra bilder. Jag tar bara bilder som är roliga att ta.

Det  blev en söndagspromenad trots allt. Jag var lite seg och hängig, men tog mig så småningom ut i det vackra vädret. För säkerhets skull stoppade  jag ner lillkameran i jackfickan, och det var bra, för då blev det  både bilder och en längre promenad. Kameran har  liksom en tendens att förlänga promenaden.

Första gången kameran  for upp ur fickan var  när molnen reste  sig  ovanför sjukhuset som genomgår en omfattande och genomgående behandling från topp till tå.

En bild som var rolig  att ta.

En annan bild som var rolig  att ta var den här. Molnen  är fortfarande  med  i leken.

Sedan tog  jag några bilder som var roliga att ta, men  som inte var något roliga när  jag  kom hem, så dem får ni inte se.

I stället fastnade jag för den här  barrklädda kullen.

Den här var tydligen också rolig  att ta, eftersom den blev till.

Och det här  med "roligt" i texten går  också att översätta till "sådant  som inte stressar mig", vilket kan vara mycket numera.

Här ska rivas, här ska byggas

Bostadshusen äter sig sakteliga in i det gamla industriområdet. Kommunen ska få tusentals nya lägenheter de närmaste åren, och ständigt ser jag förändringar  när jag är ute och går.

Rivningsobjekt.

Men kanske också fotoobjekt för hembygdsfotografen. En ny hembygd växer fram. Mycket har ändrats sedan jag flyttade hit för tio år sedan.