Inte Odysseus' irrfärder, men ändå...

Jag reste ju inte rakaste och snabbaste vägen när jag lämnade Berlin. Sparade 30 euro på att åka regionaltåg och fick mycket mer upplevelse för pengarna. Åkte småbanor och stannade på landsortshålor och såg betydligt mer än om jag skulle ha swischat fram med snabbtåget. Likt Odysseus hade jag någon som väntade på mig vid målet, inte en hustru men väl en dotter, och likt Odysseus lockades jag in på villovägar och tog längre tid på mig. Fast Odysseus hade ingen mobil, det hade jag.

Vid ett av mina byten hade jag letat mig fram till rätt spår. Ett tåg stod på andra sidan perronge, men inget på spåret på min sida. Fyra minuter kvar till avgång. Ett tåg rullar in, jag kliver på och sätter mig. Ser genom fönstret hur en yngling med cykel skyndar sig för att komma ombord. Precis när han kommer ombord rusar flickvännen (också med cykel) fram och drar ut honom igen. "Aha, fel tåg" tänker jag och hör hur konduktören visslar, ser dörrarna stängas och känner ett tåget börjar rulla. Allt i en väldig hast.

Upptäcker då att det är tre minuter kvar till avgångstid! Ett spöktåg har smugit sig in alldeles före mitt tåg för att lura mig på villovägar.

Elände, elände, elände...

På ett främmande tåg är jag på väg i en okänd riktning, rakt in i det fallande kvällsmörkret. Och Penelope som väntar på min ankomst. Förlåt, min dotter menar jag.

Konduktören har lösningen: Åk med det här tåget till slutstationen, och följ sedan med det tillbaks så hinner du med nästa tåg, en timme senare än det missade. Allt väl, så långt. Efter lite extra tågåkande var jag slutligen på ett tåg i rätt riktning och hade ett par minuter kvar till stationen där jag skulle göra det sista bytet. Då säger högtalaren något i stil med "schlriiifgghtoutjut, nästa" (och det gjorde den jämt) och det lät bra tyckte jag, så när tåget stannade klev jag av.

Här hamnade jag.

På en liten ynklig hållplats som dom smugit in alldeles före stationen där jag skulle stiga av, för att lura mig på villovägar. Totalt folktomt, på perrongen och i omgivningen, men i fjärran kunde mänskliga boningar anas i mörkret. Runt hållplatsen bara industrilokaler. Vad gör man då?

Tar en bild till kanske?

Som tur var fanns det tidtabeller. Eftersom jag inte hade någon geografisk lokalkännedom och eftersom det inte fanns någon karta så tog det lite tid att lista ut vilket tåg som skulle föra mig rätt. Och förvissa sig om att det tåget inte gick en annan väg pga. banarbeten, vilket stod i ett annat anslag.

Efter det, väntan.

Jo, allt gick bra. Här tittar vi ut genom kafé-fönstret när vi drack kvälls-ölen (eller var det en välkomst-öl?). Vi valde att sitta inne.

Och sedan var det bara att gå hem till vårt logi, på nattliga gator.

Slutet gott, allting gott!

Var jag hamnat? Dresden förstås, det var ju dit jag skulle ;)

2009-04-17 17:24   Benganbus

Du kan din Odysseus! :)
Spännande berättelse!

Besvara

Svar från janolof 2009-04-17 18:05

Kan och kan; jag läste den som Illustrerad Klassiker som liten pojk, och lite sitter kvar.

Svara

2009-04-17 18:46   Tomasz

Dresden! Min dotter har tjatat om att hon vill åka dit.
Roligt att följa dina irrfärder, de har ju den goda bieffekten att de genererar bra bilder:-) Råkade själv ut för något liknande när jag trodde jag tog tåget från Shiphol till Amsterdam, men hamnade nästan i Tyskland...

Besvara

Svar från janolof 2009-04-17 18:54

Döttrar och Dresden, hör det ihop? Sevärd stad!

Skönt att det finns fler som tar fel...

Svara