fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Kan man fånga stadens själ?

Stadens själ?

Finns den? Går den att fånga, eller blir det bara ett magnifikt och svåröverskådligt pussel av upplevelser, intryck, händelser, stämningar, människor...

Frågan, tanken, förnimmelsen dök upp i mitt huvud häromdagen när jag var ute och promenerade hemmavid, givetvis påverkad av de senaste veckornas intensiva vistelse i läsfåtöljen. Där har jag varit i ett antal städer, mest av det större formatet, inte direkt, men indirekt, genom att personerna i berättelserna bor, uppehåller sig, vistas, besöker, passerar, tänker på eller pratar om staden och, det ger avtryck och intryck.

Finns den? Är det överhuvudtaget en vettig fråga att ställa? Och går den att fånga? Eftersom detta är en fotoblogg var det nog bildmässigt jag tänkte mig. Eftersom jag minns ögonblicket och platsen där förnimmelsen uppstod, minns jag också att förnimmelsen var  bildmässig och ordlös, men mest en oformulerbar känsla.

På en ganska kort tid har jag därför hunnit med först Toronto, sedan Bysans/Konstantinopel/Istanbul och därefter Barcelona, allt i skönlitterär form, mest text, men  Istanbul även i bilder och så att säga bakvägen genom författarnas berättande fått en känsla  för städerna. Och det ledde alltså till mitt funderande  om stadens själ. Och till funderingen om hur  länge man måste bo/vistas i staden för att få den rätta känslan.

För  att ta Toronto som exempel, staden nämns sällan i texten, men  den finns hela tiden i bakgrunden, och som läsare matas  man kontinuerligt men omärkligt  med små bitar av stämning. Jag tror inte att författaren hade lyckats  med det om han inte varit  själv en del av det hela.

Då kommer frågan: hur inpyrd  måste man vara som fotograf, för att  åstadkomma något liknande. Jag själv, som flyttat ungefär tio gånger i mitt liv, känner mig som en hoppjerka i  sammanhanget.

Inlagt 2014-08-31 18:50 | Läst 2836 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Eugene W Smith hade ju intentionen att fånga Pittsburgs själ i sitt gigantprojekt med samma namn. Det tog en ände med förskräckelse, han körde fullständigt slut på sig själv mentalt utan att han tyckte att han nådde fram. Så försök har gjorts. ;)
Personligen tror jag att det är svårt att enbart i bild få fram samma känsla som man kan få från litteratur till exempel, en kombination däremot kanske?
Ha det gott, och jag ser med spänning fram emot dina ansatser i Smiths anda. :)
-affe
Jag tror absolut att stadens själ finns!! Och även att man kan fånga den. Helt klart... Men jag tror på, att man måste vara på plats, se, känna in, höra, dofta... Och är man där inte länge, så bör man nog ha varit där ofta. I varje fall om man vill fånga själen. Speciellt om det ska vara med kamera...
Jag reste ju själv under ett antal år och över hela världen. Tyvärr, låg mitt fotograferande på hyllan då. Inte en, enda bild... :( Men helt klart har jag nosat på och kännt in ett antal själar.... Som jag gärna skulle återbesöka, med kamera!!! Så, dags att lämna soffan J-O... ;) En bra bok på hotellet på kvällarna kan vara bra, om man inte är utmattad... Malmö och framförallt, Köpenhamn, kan inte det vara en bra början?? :) Ha det gott! //Peter
Tack, Mina ädla herrar, för edra uppskattande ord och uppmuntrande tillrop, jag fortsätter spaningen efter själar!