fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Kanske är det inte berättelser det handlar om - det kanske är möten

Det fungerade  i uppförsbacke också!

Att få idéer alltså. Man måste inte rulla och njuta för att hjärnan ska producera, det funkade även uppför, även om motlutet var obetydligt. Och den nya tanken som dök upp, var att det kanske varken är bilderna eller berättelsen som är det väsentliga, det kanske är mötet.

Eller ska jag säga mötena, för här är det ju en hel kedja av möten. Fotografens möte med motivet. Berättarens möte med verkligheten som ger en berättelse, i ord eller bild, eller ord och bild. Och så berättelsens möte med läsaren och betraktaren. Om det hela lyckas kan det bli ett möte mellan motivet och mottagaren. Upplevelser, känslor och synintryck som vi kan dela, genom denna kedja av möten.

 


 

Det är då fotografin fungerar som bäst, när jag i en bild kan uppleva allt detta, eller i en berättelse. Det är kanske påverkat av när jag som tonåring började intressera mig för fotografering. Bra bilder förekom då ofta i berättande sammanhang, i bildtidningar med goda skribenter eller i fotoböcker med upphovsmän som kunde hantera både penna och kamera. Jag tänker till exempel på Svante Lundgren som tidigt fångade mitt intresse, eller senare Sune Jonsson. Där står berättandet, eller om man så vill det dokumentära, i centrum. Bilderna är bra som solister, men växer med texten. Och är det inte en hel rad möten som de två förmedlar i bilderna?

 

 

 

Kanske är det alltså möten jag är ute efter med mina bilder? Ja, kanske det, men samtidigt handlar det ju om själva njutningen att fotografera, den delen av hantverket älskar jag. Men när jag kan hantverket vill jag ju använda det till något. Men till vad?

 

 

 

En tänkare i möte med världen?

 

Kanske förvirrad av allt han ser och upplever?

 

 

 

 

Inlagt 2009-09-01 18:24 | Läst 1973 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Min utställning heter "I möte" och det gör den just för det du skriver om.

Hur är det nu Buber sa,

"Allt verkligt liv är möte"

Kan bara hålla med - med eller utan kamera, gärna med. :-)
Svar från janolof 2009-09-01 18:47
Ja det gör den ju. Tänkte inte på det. Vilket sammanträffande. "Allt verkligt liv är möte" Nu kom jag ju ihåg mer som jag tänkt skriva här. Det som dök upp efter nedförsbacken, och som jag tänkt ha med. Det finns hopp om fler inlägg...
Men, vad är det du berättar om, om du inte haft ett möte. Med en tanke, en person, en känsla, en bild..... Klart att det är möten. Men intressanta möten. Oavsett lutningen på uppförsbacken, så blir det ett möte. Min löprunda har ett möte, som jag inte uppskattar. Mina lårmuskler blir som betonglock. Ibland undrar jag om jag kommer hem levande... Ett möte, som inte för mina tankar til foto.
Nej, ett möte i bild och ord är nog att föredra här. Som den bildade man jag anser mig vara, önskar jag dig en god uppförsbacke!! Skrifligt talat. /Peter