Lugnet före stormen?

När jag nu hade kommit igång med mitt fotograferande igen, försökte jag upprätthålla det även igår, fast jag borde hållit mig hemma och vårda min kraxiga kråka i halsen. Jag hade nämligen ett ärende till jobbet som var enklare att klara av på en gång än att skjuta på. Men jag frångick mina principer, jag gick inte, jag tog bilen, så bilderna är från den korta promenaden mellan parkering och bil.

 

Blåsvädret hade inte dragit igång ordentligt ännu, men snön hade börjat yra och husen började fördunklas i snödiset. Ett tunnt snölager dolde de förädiska halkfläckarna så det gällde att kliva rätt.

 

Inne bland husen, i lä, dit snön ännu inte nått, hittade jag en lättjefull och slank yngling i vila, med armarna bakom huvudet och bena i kors.

 

Inomhus var det varmt och skönt, ute började ljuset sina...

 

...men när jag skulle hem var det både mörkt och båsigt.

Rött överallt! "Ingen kommer här fram..."

 

Och morse kom jag knappt ut. Jag fick ta i ordentligt för att skjuta bort drivan framför dörren, innan jag kom ut genom springan och kunde titta ut.

Inbäddat i snö och morgonmörker.

 

Skådespelet var i stället på andra sidan huset, ute på gatan som är en uppförsbacke. Oplogad. Där fastnade bilarna. Baxade, mixtrade, skjöt på, fastnade igen, stod på tvären, saknade spadar. Nu är det lugnt igen, men det var nog många som kom försent. Men inte jag, för jag håller mig hemma och dricker te med honung.