"Människor som går" blev temat i dag, när Hexanon fick följa med till jobbet. Ett enkelt sätt att ha roligt!

Tänk vad enkelt det är att ha roligt! Ta en kamera i handen och ha som sällskap när du går till jobbet. Mer  behövs inte och resten ger sig själv när du går där.

Dagens tips? Vägen till lycka går via kameran.

Att det skulle bli "människor som går" som tema idag visste jag inte i förväg, det märkte jag efter hand. Visserligen började allt med en människa, eller kanske inte, det var nog en buske det började med.

Blommande buske med människa.

Det var lite skärpedjupslek jag hade med busken, men då behövde jag också ha ett lämpligt oskärpeobjekt som kontrast till det skarpa, så det var ju bra att det kom vandrande.

Efter att ett bra tag ha fotograferat enbart med lille PEN och 17 mm pannkaka, har mina ögon blivit inställda på videlvinkelseende. Nu när jag använder längre brännvidd märker jag då och då att jag ser ett motiv, en bild, men när jag sätter ögat till sökaren så stämmer det inte, för det var en vidvinkelbild jag sett.

På ett sätt är det lättare att använda en längre brännvidd, eftersom man begränsar utsnittet och det är enklare att hålla ihop bilden, men det är också lätt hänt att bilden blir begränsad och tråkig och bara en frusen förstoring av en liten bit verklighet. I alla fall känner jag det så.

Det känns lite spännande att försöka föra in lite vidvinkeltänkamde i telebilden, på samma sätt som jag ibland fösöker använda teletänkande i vidvinkelbilder. Eller hur jag nu ska formulera det. Jag tänker inte längre i de termerna, jag försöker se bilderna.

Den här bilden tog jag i morse i en av mina mest fotograferade tunnlar, men också den mest utmanande, eftersom den är knepig.

Jag lyckades med något jag försökt länge med, att fånga just det möte som syns på bilden. med hjälp av den längre brännvidden lyckades jag komprimera bilden tillräckligt i djupled för att få ett hyfsatt skott.

Tele?

Och vad mer jag nu med tele? Jag har ju ett bra tag mest  använt 17 mm:s optik på min Olympus PEN, dvs en måttlig vidvinkel. Nu när jag tetskör mina nyförvärv är det 40-50 mm som gäller, dvs motsvarende det man traditionellt kallar kort tele eller porträtt-tele. I stället för att jag fångar in världen i en vidvinkel, porträtterar jag den.

Just idag var det Hexanon 40 mm/1.8 som gällde, ekvivalent med 80 mm på småbild.

För dagens tredje bild blev det silhuetter i nästa tunnel

Det är bara några minuter sedan pendeltåget stannade vid stationen, så nu går ett tåg av vandrande människor mot sina arbetsplatser.

En del stannar upp och tittar.

På vad?

På detta!

Försommaren speglas i fönstren, men ingen ser hur vackert det är, de bara går.

Det blev eftermiddag i dag också

Även nere vid busshållplatserna går man, både duvor och människor, men eftersom det verkade kunna bli regn promerade jag hem i stället för att ta bussen. Duvorna kommer jag att återvända till vid tillfälle, jag har samlat på mig några.

Jag mötte fler som gick

Människor och tunnelbana

Jag kunde ju ha kallat bilden människor och betong också, men det tyckte jag var lite tendensiöst, kunde ha styrt folks tankar i fel riktning. Se i stället hur mycket grönt det är, bara några meter från Kista Centrum! (Positivt tänkande!)

Att människorna ser små ut är en annan sak, det är meningen. Det är nog så att här skiner landskapsfotografen igenom, när det blir så här storskaligt ser han bara landskapets former, även om de är skurna i betong och asfalt, och människorna blir till staffage (det låter bättre än marionetter).

Jag vandrar vidare...

...och folk försvinner i fjärran

Det började regna...

...och vid sista tunneln hade någon sökt skydd.

Undrar vad det blir för objektiv i morgon?