När den blöta asfalten tog slut fick annat ta vid. Eller kanske: Det viktiga är inte vad eller varför, utan att.
Det här blogginlägget som legat opublicerat sedan i höstas återupptäckte jag i dag. Det kanske är på tiden nu. Det verkar vara en utebliven fortsättning på ett tidigare inlägg och nu hoppar vi direkt in i en fördröjd fortsättning.
Att, står det i rubriken. Att vadå? Fotografera förstås!
I alla fall försvann de fina speglingarna och allt samlades i traditionella pölar, så jag fick leta efter andra motiv. För fotografera måste jag, jag hade ju en kamera hängande runt halsen. Nej, så allvarligt är det inte, dyker det upp något, så dyker det upp, annars för det vara och jag försjunker i andra tankar medan jag går där.
Riktade blicken uppåt. Segelbåt med revade segel?
Nä, det var bara byggjobb.
Titt-ut?
Den vita bilen tittade ut så fint och stannade där och vägskyltarna reflekterades i fönstret. När jag skulle ta bilden såg jag i sökaren hur den röda bilen sakta smög sig in i spegelbilden.
Tur ska man ha ibland!
Den lilla växten stack upp, så jag tog en liten omväg för att hamna rätt.
Den här bilden luras! Det ser ut som gångvägen slutar. Det gör den inte, den svänger in till vänster i bildens nerkant. Mysko?
Höstbilder på broar, eller höstbrobilder var nästa vansinniga ide som dök upp i skallen Kort skärpedjup dessutom. Och en blåbuss .
Bättre idéer hoppas jag att jag har haft. Men det kanske går att realisera dem på en annan plats.
Det fick bli en utsikt från bron i stället.
Kanske är det en höstbrobild?
En hösttrappa hittade jag också.
.
Utsikt mot Husby.
Eller heter det uppsikt(?) när man tittar uppåt.
Och har jag inte kommit hem, står jag väl fortfarande där och tittar.









//B-O
Hälsningar Lena