fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Sten, betong och gräs
eller konsten att se det sköna (?)

Sten, betong och gräs, det låter lite som "Sten, sax och påse", en liten lek kanske, i brist på annat, när man inte har något för sig, men det var vad jag hittade i går eftermiddag när jag snirklade runt i grannskapet för att hämta hem lite frukostmat  till idag.

Sten, betong och gräs?

Ja, det är ju blommor där också, men dem kan vi ju kalla (o)gräs, så är det ganska nära rubriken. När man går bland allt det fula, betongigt gråa tycker jag att det är bättre att fokusera på de fläckar av skönhet som finns, i stället för att tyngas av fulheten (om den nu finns), och då inte bara som fotograf, utan även som människa.

Alltså ser jag här det gula, det röda som sticker fram, linjerna, och det varierande ljuset i tunneln. Nu är det ju inte så att jag går och tänker på alla detaljerna när jag går där, det är något jag kan formulera nu efteråt när jag ser bilden, men jag upplever det, jag uppfattar det och tycker inte att helheten är så ful som den är. Det är bara skönheten som ofta är missförstådd och osedd...

Några steg till och vi ser det röda bättre...

Felplacerade, utbrända och bortglömda står de i askan medan kabelrännan pekar ut vägen mot framtiden och stora vida världen. Där borta finns pendeltåget.

Jag är lite förbryllad själv av att jag kan tycka att det är, ja kanske inte vackert, men i alla fall skönt på något sätt. Bildskönt kanske. Egentligen borde jag väl bli moraliskt upprörd, men det blir jag inte. Jag tycker det är helt fel, men skönt.  Hm...

Medan jag står där kommer några som är på väg ut i stora världen.

På väg mot en ljusnande framtid?

Bilden är urblekt och överexponerad i de ljusa delarna. Det är meningen. En del av uttrycket i bilden.

För att få lite omväxling blir det en annan trappa. Går man runt hörnet till vänster hittar man den lokala pizzerian. Går man uppför trappan kommer man till den lokala Konsum-butiken som har överlevt mellan två stora köpcentra.

Bilden är bara ett skönt utsnitt av verkligheten.

Jag tror man mår bättre om man stannar upp (åtminstone i tankarna) och ser de här små öarna av skönhet, även om världen runt om är hård  och grå som sten och betong.

Några steg från förra bilden ser det ut så här om man vrider på sig.

Här tycker jag man skall se träden, gräset och stenarna och den rundade gräskanten och uppfatta deras skönhet, och inte fokusera på det betongigt grå parkeringsdäcket i bakgrunden. Om man tittar rätt blir det mycket trevligare. Där i bakgrunden, bland de vita skorstenarna , bor jag.

Sedan kan man ju alltid fundera på om jag censurerar verkligheten genom att göra dessa små utsnitt. Att jag gör så kan ju bero på att jag inte hittat något sätt att fånga fulheten, i alla fall inte på något sätt som är mitt. Jag är inte heller säker på att jag har behov av det. I alla fall inte nu, kanske någon grå novemberdag.

Olympus PEN + 17 mm

Inlagt 2011-05-29 10:52 | Läst 6086 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det är så sant att man väljer vad man ska titta på, och så får man de känslor och upplevelser som följer av dessa val. Om man vill göra (intressanta) bilder av det man väljer att titta på, så blir det en dimension till. På så sätt är dessa bilder mer tankeställare än kanske något jag väljer att titta på för att få en egen skönhetsupplevelse. En bildberättelse av hur just du ser din egen värld runt husknuten. Men också jag kan se den skönhet du vill förmedla, och därmed förstå vad du vill säga. I alla fall tror jag det :-)
Svar från janolof 2011-05-29 19:57
Som vanligt, ett tack för dina tankar! En dialog föder nya tankar och lite klokare blir man på kuppen.

På ett sätt handlar det om att undersöka hur mycket det går att krama ut ur närmiljön, men på ett sätt också att utforska vad jag ser. Utforskandet är nog viktigare än att eventuellt förmedla (skönhets)upplevelser. Det är nog mer utforskandet jag vill förmedla. Det är därför orden är lika viktiga som bilderna (i alla fall för mig).

Om sedan någon mer än jag upplever skönhet är det bara en extra bonus.
TACK för dina bilder...en bit nära verklighet, men med sköna linjer på bra ställen...som liksom lockar till att se lite extra på bilderna. Fundera på hur du har tänkt...
Den första bilden är väldans intressant linjemässigt tycker jag...den nästan rör på sig lite.
Och jag gillar det gul-gröna mot betongen.
(jag skriver inte vilket jag tycker är vackrast...då blir jag nog inspärrad :-)

Ha en bra måndag! // Lena